Så blev det höst

Det skedde med två frontpassager i mitten av september. Helt plötsligt nådde inte termometern upp till 25 grader under  dagen och visade under 20 grader på natten. Himlen hade moln som ibland gav ifrån sig regn. Borta var klarblå himmel med temperaturer över 30. Men det var inte bara vädret som ändrats. Atmosfären på ankarplatserna och i de grekiska byarna och städerna kändes annorlunda. De intensiva sommarmånaderna med turister led mot sitt slut och början på en lugnare tillvaro hade börjat.

Ute på ankarplatsen var tendensen att det var färre charterbåtar men fler långfärdsseglare med egna båtar, färre Bavaria, Jeanneau, Benetaue och Hanse båtar och mer hemmagjorda stålbåtar, Hallberg Rassy och Amel med rejäla ankarutrustningar, maststeg, vindkraftverk och solceller Det var färre av de stora armador av segelbåtar som seglar tillsammans och kan ockupera hela kajer, både antalet armador och färre båtar i varje armada. Och vi kunde se att båtarna låg längre på varje ankarplats istället för att hasta vidare för nästa upplevelse.

Livet på land har också förändrats. Skyltningar med bikinis och modekläder byts ut mot paraplyer och rea av vanliga plagg. Öppettiderna ändras på en del tavernor och affärer som finns på orter som är mest beroende av turister slår igen, som affären på Kastos när vi skulle köpa bröd. Då lyckades vi övertyga en av tavernorna att de inte behövda allt bröd för kvällens gäster och fick köpa av dem istället. Även de fulla badstränderna börjar gapa tomma och tavernorna på de mer avlägsna har bommat igen.

Tempot har gått ner, både på ankarplatserna med att båtarna kan ligga i veckor på samma ställe och göra jobb eller bara ta det lugnt, men också på land i byarna. Kanske är det att vi inte sett det bland alla turister och det höga tempot, men nu syns de gamla gubbarna tydligare där de sitter på sina stamfik och läppjar på en kaffe och ouzo medan de röker och fingrar på sina radband. De katolska prästerna som går omkring på gatan i sina svarta fotsida kappor och pratar med alla de möter. Barnen som leker på kvällen och fångar fisk vid strandkanten känns nytt även om de kanske har funnits tidigare. Och de gamla damerna som i sina svarta kläder och krumma ryggar vandrar längs strandgatan tillsammans med en väninna och småpratar om livet innan de sätter sig ner på en bänk och ser ut över havet.

Området är bördigt och har mycket jordbruk och nu börjar vintersådden sättas och man kan se på de lokala marknaderna att säsongerna för frukt och grönsaker ständigt skiftar. Nu är det slut på persikor, nektariner och meloner medan fikon.äpplen och pumpor börjar bli mogna. Potatis, gurka och tomater verkar alltid finnas men de mer säsongsbetonade varorna varierar. Getingarna har minskat i antal och cikadorna hörs mer sällan medan myggen har återkommit efter varit nästan borta under den torra perioden. Korna har slutat gå till bergsluttningarnas betesmarker och håller sig runt åkrarna på slättlandet och när man går runt på bakgatorna även i de lite mindre städerna så har alla sin fruktträdgård och mycket djur, mest höns men även ankor, grisar, getter och får. Och har de ingen trädgård kan man se krukor dignande med olika växter på balkongerna där de trängs med tvätten som hänger på tork.

Men det är även vi som märker att det blir höst. Vi är vana att vid den här tiden åka hem för att starta det ”normala” livet med ett arbete i Sverige. Vi börjar bli varse om att vi faktiskt gjort en förändring i livet som innebär att vi bor ombord. Sarita är vårt hem och vi har inget arbete i Sverige. Känslorna inför detta varierar från oro, dåligt samvete och lycka. Oro för vad det skall innebära och att ständigt leva med att vara utelämnade till naturen och vädrets makter, dåligt samvete då Jante och Luther sitter på var sn axel och talar om att så här kan man inte leva – man skall göra rätt för sig, och lycka för att vi kan njuta av en livsstil som vi inte bara valt utan också kämpat för att uppnå

.Men vi börjar så sakteliga acceptera vårt val och njuta av det mer och mer. Att-göra-listan är fortfarande lång men vi har lärt oss att det inte är en dödssynd att inte göra allt på en gång och att vi inte blir straffade för det. Det är tillåtet att njuta och ta tag i arbetslistan när andan faller på. Och temperaturen är behaglig när den närmar sig den för en svensk sommar. Vi kan börja utnyttja hela båten och kan sitta i den rymliga salongen och äta. Vi kan mysa med en fika i ruffen medan regnet smattrar mot däck. Och vi kan ha luckor stängda utan att få värmeslag. Grönsakerna och frukten behöver inte ligga i kylen längre. Snart är det dags för duntäcket, men det är något vi nästan ser fram emot.,