Våra åtta skäl till att bo på segelbåt

Ombord på Sarita pratar vi ibland om varför vi valt att bo ombord på en segelbåt med allt som den livsstilen innebär. Vad är det som gör det livet så attraktivt för oss så att vi har gett upp ett fast arbete och tillgång till all den service och möjligheter som livet i land ger och har tvingats att omvärdera det mesta från hur vi levt våra liv tidigare. Det finns mycket som påverkar men vi har försökt sammanfatta våra viktigaste tankegångar under åtta rubriker.

1. Vi lever nära naturen.

Att leva på båten är ett friluftsliv och närheten till vatten, väder och vindar har i stor utsträckning gjort att vi börjat omvärdera vad som är viktigt i livet och vad vi värderar och känner lycka av. Förutom upplevelser av vacker natur och de som bebor den så tror vi att vår ökade användning av sinnen som känsel för vindens skiftningar och temperaturförändringar, dofter från havet, ljud och rörelser i båten, har ett samband med att vi nu upplever oss njuta mer av vindruvornas söta smak, hör fler fåglar kvittra, känner doften starkare från eukalyptusträden då vi vandrar igenom skogen på morgonpromenaden och ser stjärnorna lysa klarare på natten från däck. Vi tvingas att vara i nuet i större utsträckning än vi var i det mer stressade livet på land där den mesta tiden spenderades i kollektivtrafiken eller i ett kontor. En spännande tanke är att om även kontakten till andra människor vi möter ändras och blir mer inkännande.

Våra upplevelser gör att vi har fått en ökad respekt för naturen, vädret och vindarna som vi lever i en ständig beroendeställning till och vi känner ödmjukhet för då vi ser vilka krafter som finns. Vi kan inte påverka klimatet, annat än på lång sikt med att bidra till en minskad global uppvärmning men vi kan vara mer delaktiga och försöka leva mer i samklang med naturen och vädret än när vi bodde på land. Då påverkade vädret mest vilka kläder vi valde att använda. Nu är sårbarheten inför vädrets makter tydligare och vi måste ständigt ha koll på och lära oss mer om vädret och anpassa oss efter de förhållanden som råder.

2. Vi lever ett mer minimalistiskt liv

Att minska på antalet prylar som vi har går att göra oavsett var vi bor, men på en båt med ett begränsat utrymme blir det en nödvändighet. De viktigaste prylarna för oss är numera reservdelar och verktyg. Så de ägodelar vi har med oss är nedbantade till ett minimum. Det gör att vi tvingas prioritera vad som är viktigt och ta ställning till våra konsumtionsvanor. En av utmaningarna till att detta livet tilltalade oss var just att minska konsumtionen av vad vi ansåg som onödiga prylar. Det var inget nytt påfund, speciellt för Lucina som levt så den största delen av sitt liv. För Magnus har det varit en del i en process som resulterat i denna förändring. De senaste åren har vi köpt ett fåtal nya kläder, möbler och prylar, utan när vi behövt något har vi besökt en second-hand butik (där kläder kostar 30:- kilot). Våra intressen gör att vi har prioriterat ett fåtal prylar ombord. Magnus har sina kameror och dator och Lucina sina tyger och garner, och en till symaskin (förutom en Overlock) står högt på önskelistan (gärna Sailrite).

Att leva ett mer minimalistiskt liv innebär också att vi väljer att försöka vara så kostnadseffektiva som möjligt. Då ingen av oss har mycket pengar så handlar det  om att vi gör prioriteringar, något som tvingar oss att ta ställning till vad som är viktigt. Att bo på segelbåt kan göras på många olika sätt. Förutom storlek och kostnad för båten så handlar det om bekvämlighetsnivå och hur vi vill leva ombord. Om vi prioriterar att äta på tavernor så ofta som möjligt, ligga i marinor och använda underleverantörer för alla reparationer så skenar kostnaderna snabbt iväg. Vi väljer att ankra på svaj (eller stadskajer som inte kostar något) i så stor utsträckning som möjligt, handla lokalt odlade frukt och grönsaker på marknader och laga mat anpassad till de ingredienser som finns där vi för tillfället lever, nästan alltid äta ombord, och försöka reparera så mycket vi kan själva (inte bara av ekonomiska skäl utan det är också ett bra sätt att lära känna båten och öka vår kunskap).

Även förväntningar på att vi skulle se ut på ett visst sätt fanns då vi levde i land, framför allt i yrkeslivet. Det har försvunnit när vi bor ombord. Det är en stor befrielse att inte behöva anpassa sin klädsel för att motsvara dessa förväntningar. På havet klär vi oss funktionellt efter vädret och hur vi ser ut har ingen betydelse. Det påverkar även vår framtoning när vi går i land som vi dock anpassar med respekt för rådande kultur. Där ses vi som besökare och förväntas inte se ut, konkurrera eller graderas utifrån klädkoder. Nya funderingar dyker då upp. Hur vill vi bli sedda? Vi upplever oss inte helt som turister på en veckas semesterbesök men vi blir heller inte en del av befolkningen på de platser vi besöker. En ny identitet som långfärdsseglare tar istället form,

3. Vi kommer närmare varandra och oss själva

Att leva med varandra alla dagar dygnet runt är en skillnad från då vi sågs på morgonen en stund på väg till jobbet, på kvällen innan läggdags och kanske lite mer på helgerna. Att vi dessutom lever på en begränsad yta som livet ombord innebär har gjort att vi kommit närmare varandra både fysiskt och känslomässigt.

Vi är beroende av varandras hjälp på båten och behöver kunna samarbeta. På båt går det inte att förställa sig, hålla uppe en fasad eller yta. Vi tvingas visa oss oförfalskade, felbara, sårbara och mänskliga.

Men det är inte bara varandra vi kommit närmare, det finns många fler tillfällen där vi lever nära andra som vi träffar. Vi skapar band och känner samhörighet med andra vi seglar med och skapar en förståelse för andra seglare vi möter på vägen. Vi tvingas förhålla oss till och blottlägga våra egna och medseglares vanor och ovanor och möta våra egna och andras oro och rädslor.

Men det är också att komma närmare sig själv. Periodvis är vi avstängda från mediabruset och belöningen är tystnad/stillhet som ökar möjligheten till att vara här och nu, något som Magnus har haft svårt med länge utan alltid är på väg i tanke och handling. Det är nyttigt att ofta påminna oss om att vi inte har bråttom, vi ska inte prestera någonting.

4. Vi kan byta miljö när vi vill

Vi har privilegiet att ständigt ha en havsutsikt, och om vi vill byta den utsikten mot en annan så tar vi bara upp ankaret och seglar till ett nytt ställe. Vi kan då välja om vi vill gå till ett område med mycket båtar och därmed grannar, eller om vi ska söka efter en ensam vik Vi kan ankra på svaj med möjlighet till bad från båten och lite mer privatliv, eller gå till en kaj/marina för direkt tillgång till land och med båtgrannar nära.

Vi får pröva på nya råvaror och maträtter beroende var vi ankrar (och ofta få färsk fisk) och vi träffar nya människor, både andra seglare och de som bor i området. Att resa ingår i konceptet med att bo ombord och vart vi än tar oss så har vi vår bostad med oss med de bekvämligheter vi valt skall ingå i vårt hem. Och det finns möjligheter att komma till platser dit vi inte skulle kunna komma på något annat sätt än med båt. Platser utan färjor, flygplatser eller annan landförbindelse där människor kan leva med mindre bekvämligheter än vi har ombord.

Det är alltid spännande att segla vidare till nya platser, friheten att kunna bestämma vilket nytt sammanhang vi väljer att försiktigt och nyfiket gå i land på gör att vi blir våra egna upptäcktsresande. Olika platser har olika stämning och de platser där vi känner stor vänlighet och värme kommer vi gärna tillbaka till och stannar längre vid. Vi får vi en större inblick i de livsvillkor människorna lever under och det ger en ödmjukhet och tacksamhet för turen och privilegiet vi haft att födas i ett rikt land, det ger oss nya perspektiv. Vi känner även en ökande önskan att vi skulle vilja ge något tillbaka till dessa platser och funderar på på vilket sätt detta skulle kunna ske. Vi har återkommande rensat en del stränder från skräp men vi letar efter andra sätt också som vi skrivit om i ett tidigare inlägg. Som läsare får du gärna komma med flera tips.

5. Vi minskar vår miljöpåverkan

Att över en längre tid vistas på olika platser i olika länder har låtit oss se olikheter i miljötänk på många olika områden. Vi har aldrig sett så mycket skräp som på stränderna i det turkiska naturskyddsområdet Göçek. Ett ställe som vi behövde specialtillstånd och stämplar för att segla i. Det är smärtsamt att se en hur djurhållningen är och djurtransporter sker på en del ställen, hur man behandlar sina husdjur, sophanteringen, avsaknad av avloppsrening och den enorma nedskräpning som vår moderna livsstil uppmuntrar till. Det gör att det blir viktigare och viktigare för oss att minska vår miljöpåverkan, speciellt med tanke på utvecklingen i världen i stort.

Liten miljöpåverkan kommer inte med automatik för att man bor på en segelbåt, det är något vi måste ta ställning till varje dag i allt vi gör. Men vår ambition är att minimera vår miljöpåverkan och det upplever vi att det finns en bättre möjlighet att göra på båt än på många andra ställen. På båten kan vi skapa system som är autonoma och som inte är beroende av saker som påverkar miljön. Vi producerar sopor, men vi kan hitta olika sätt att minska vårt bidrag till sopberget som att minska användningen av plast. Vi tittar också på möjligheten att kunna hitta ett sätt att bränna de sopor ombord som inte ger giftig rök.

Vad vi gjort konkret redan är att sluta köpa vatten i plastflaskor utan dricker vatten ur tankarna (om vi är osäkra på kvalitet har vi filter och det finns vattenreningstillsatser) och att ta med oss ryggsäckar, dramaten och tygkassar när vi handlar. Vi har också börjat med att bidra till att minska nedskräpningen med att ibland plocka skräp på stränder vi besöker. Vi vill också bli självförsörjande när det gäller el utan att behöva använda motorn för laddning (genom solpaneler, vindkraftverk och en stor batteribank). Vår båt släpper inte ut vare sig gråvatten eller svartvatten direkt utan allt går ner i tankar som sen kan pumpas ut där det är mer öppet vatten och förhoppningsvis inte har samma miljöpåverkan som det skulle ha i grunda vikar. Men det handlar också mycket om vad vi skrivit om under minimalistisk livsstil och vi funderar mycket hur vi kan öka vårt sätt att återanvända och reparera och inhandla begagnat.

6. Vi lär oss nya saker varje dag

På en segelbåt bör man egentligen ha kunskaper inom alla yrkesgrupper som finns representerade ombord; segelmakare, riggare, mekaniker, elektriker, rörmokare, elektronikingenjör, repmakare, seglare, navigatör, meteorolog, kock, svetsare, snickare, glasfibrerreparatör, psykolog med mera. Det är både en utmaning och en njutning att ge sig i kast med allt som går sönder ombord och ofta finns det inte en standardlösning på utmaningarna. Det gäller att vara kreativ med mycket praktiskt kunnande och erfarenhet. Allt detta byggs upp under tid och ger mer tillfredsställelse ju mer vi lär oss om saker i allmänhet och hur det fungerar på båten vi seglar på i synnerhet.

I projekt på båten växeldrar vi vilket ökar takten på inlärningen. Den som tar initiativet, har mest kunskap inom området eller har störst lust för det som skall göras blir projektledare och den andra hantlangare. Vi har därmed inte speciella roller utan det är mer projektstyrt och vi kan lära oss av varandra.Vi har i dagsläget en ganska jämn rollfördelning som inte är i linje med den traditionella könsrollsindelningen, blue jobs, pink jobs på båtar utan båda är delaktiga i nästan alla förekommande sysslor ombord utifrån våra erfarenheter, Magnus flera decennier på haven, Lucina 5 år. Sedan har vi specialintressen. Magnus intressen är att inhandla och organisera verktyg och reservdelar, ankring, manövrering, navigering, sjömanskap, segelsättning och är fernissningsproffs. Dessutom har han disktjänst eftersom Lucina lagar den mesta maten. Lucinas intressen är att veta hur saker fungerar och plocka isär och laga alla mekaniska grejer, byta kranar och toaletter, värnar om motorns välmående och servar den, träjobb (och att slipa) och laga mat med få och nya ingredienser inklusive baka goda kakor vid dåligt väder.

Men vi tvingas ibland vara beroende av andras hjälp och hjälpa andra vilket gör att vi lär sig ännu mer från andras kunskap och misstag. Vår upplevelse är att det finns en generositet bland långseglare emellan att delge varandra kunskap och erfarenheter och hjälpa varandra vid behov vilket minskar känslan av utsatthet och att vara ensam med sin båt på havet. I Grekland och Turkiet, där vi seglat mest i hittills, har vi också upplevt en stor öppenhet av de människor vi mött i land då vi velat vara delaktiga och lära det som för oss varit okänt. Magnus blev inbjuden att hjälpa till i ett träbåtsbygge i Simi, Lucina som har ett intresse att laga mat blir visad in i restaurangkök. Bristande språkkunskaper har vi då inte upplevt som något hinder.

7. Vi får segla 

Livet ombord på en segelbåt är en blandning av att ligga för ankar eller i hamn och att vara på väg, under segel eller för motor. För oss är seglingen mellan ankarplatser en njutning och en av anledningarna till valet att bo på en segelbåt. Vi använder inte autopiloten mer än nödvändigt, mest när vi motorerar längre sträckor. Vi gillar att själva styra och få en känsla av båten. Vi trivs till havs, även om vi också trivs att ligga still och lära känna ett ställe. Att kunna se solen gå upp och ner vid en fri horisont och kunna se stjärnhimlen utan några störande bakgrundsljus skänker glädje. Att få ta del av livet på vattnet ger nya dimensioner, om det är delfiner som leker i bogvågen, valar som långsamt passerar, fiskar som just dragits upp för att utgöra middag eller mareld som lyser i vattnet. En förutsättning för att njuta av livet till havs är dock att vi känner oss trygga med båten och med varandra, då kan de flesta seglingar bli en positiv upplevelse oberoende av omständigheter

Vi funderar över vad som är så speciellt med segling för oss, kanske främst känslan av frihet, att kunna styra sitt liv dit vindarna bär bortom horisonten. Att segla på vindarnas villkor, vilket ger en avsaknad av tidsstress. Att färdas långsamt så tanken och känslan hinner med. Att inte ligga efter med oss själva, som vi upplever att vi tvingats till i våra tidigare liv på land. Långa seglingar över oceaner ger oss en möjlighet till eftertanke och närhet till både oss själva och naturen som är unik. Nyfikenheten att besöka miljöer och människor utanför allfarvägarna och bortom våra vanor och föreställningar om hur livet är och borde vara. Att få perspektiv på vår tidigare livsstil genom att se hur andra människor lever.

8. Vi råder över vår egen tid

När vi beslöt att flytta ombord så var vårt mål att minska på alla måsten och låta lusten styra i möjligaste mån. Vi ,som andra, har levt yrkesliv som inneburit stort ansvar, många timmar och vi har känt glädje i att uppfylla andras behov både i våra yrkesliv och familjeliv. Men vi har samtidigt varit dåliga på att ge oss själva tid att uppfylla våra egna behov. Vi har haft långsiktiga mål att genomföra vad vi drömde om, först på var sitt håll och sedan tillsammans.

Lucina som kom i kontakt med båtlivet första gången då hon började närma sig de 50, började med förarintyg, skepparexamen, VHF och fick sedan möjligheten att göra leveransseglingar frånTyskland till Sverige för att sedan komma in på Marina läroverkets tvååriga utbildning till skärgårdskapten/maskinbefäl. Sen övade hon vidare med en Bellona 30 som hon seglade och skötte med sina tre döttrar. Hon har även haft ett sparande under 15 år med målet att kunna minska sitt förvärvsarbete och segla/bo på båt i så stor utsträckning som kunde bli möjligt. Det resulterade i att vi nu äger Sarita tillsammans. Och med ett låglöneyrke har detta inneburit en träning i att över lång tid leva sparsamt och minska alla utgifter som varit möjliga.

För Magnus har segling varit en del av livet sedan tonåren med träbåtar i skärgården som start (Jogkryssare, Skärgårds 55:a och R-10:a) och efter en Atlantsegling fortsatte det med perioder som charter- och leveransskeppare på världshaven. Skribent för båttidningar och ett par böcker i ämnet var också del av yrkeslivet innan familjeliv med två bonusbarn och kontorsjobb tog över under mer än tio år. Men en längtan efter att åter segla på heltid, då på egen köl, började växa och efter att ha flyttat till eget boende så köptes Sarita med tanke på att flytta ombord. I

Vi har nu bott ombord i ett halvår och först nu börjar orden om att minska på måsten och låta lusten styra få mening. Vi har släppt på många av de måsten som smyger sig på (förutom de som verkligen är måsten – akuta saker som måste ordnas för att säkerheten skall kunna bibehållas ombord) för att istället tillåta oss att njuta. Vi har begränsade resurser så det är inte så att njutning innebär att spendera pengar. Det innebär att unna oss att gå på taverna någon gång (gärna musselstället i Vonitsa), att köpa kalamata oliver i affären, att köpa en glass att svalka sig med, att ta en sovmorgon utan dåligt samvete, att ta långa promenader istället för att arbeta sig ned i båtens arbetslista, att läsa böcker, att tillåta sig att bara vara och inte göra något speciellt och att inte ha bråttom. Vi håller fortfarande på att träna oss men vi blir bättre och bättre på att njuta utan dåligt samvete.