Från skärgårds- till oceansegling
Vi är glada och firar! Efter tre år på land med renoveringar och tre månader i vattnet med en obrukbar motor har vi äntligen en båt som fungerar, motorn har äntligen börjat purra som den ska. Nu är det bara lockdown i Grekland (och ett ostadigt vinterväder) som hindrar oss från att åter utforska övärlden omkring oss.
Utmaningen med att få vår nyrenoverade motor att fungera har fortsatt sedan sjösättningen och vi har nu, efter två och en halv månad, fortfarande ingen fungerande motor. Men vi vet vad som var felet och det är åtgärdat även om det fattas delar för att vi åter skall kunna använda den. Orsaken till svårigheterna efter senaste blogginlägget blev uppenbar ganska tidigt efter vi kom tillbaka till marinan efter vårt försök att förflytta oss till Vonitsa efter sjösättningen. Problemet låg i tanken.
Grekland har “lockdown” och utegångsförbud mellan 21.00 och 05.00. Sarita är därmed förbjuden att segla och utforska ankarplatser. Vi har dock bytt miljö från att legat på land i Cleopatra Marina i Aktio i över tre år ligger Sarita och guppar i vattnet i Preveza marina tvärs över sundet som leder till Amvrakikobukten. Här trivs vi också och har vi börjat hitta nya rutiner, utforska nya områden och träffa nya människor i ett Grekland som liksom resten av världen slåss mot ett virus.
Rubriken illustrerar både Saritas färder de senaste veckorna liksom våra känslor. Det har gått lite upp och ner då allting inte flutit på smärtfritt i bokstavligt mening. Det har både varit läckage och motorproblem som gör att vi fortfarande ligger i Cleopatra Marina och har inte varit ute och seglat i Joniska havet – än.
Att ha stått tre år på land och gjort stora renoveringar där ett motorlyft och motorrenovering samt borttagande av ett läckande teak däck varit de största projekten känns det nervöst att närma sig dagen då Sarita skall återbördas till sitt rätta element.
Efter en period på över två år med båtrenovering på varvet så har det blivit många timmar på däck, i ruffen, i motorrummet och i kölsvinet. Men tiden har inte bara spenderats med båtjobb, vi har besökt Sverige, Azorerna, Svalbard och leveransseglat till Bahamas. Men det vi minns bäst är alla utflykter i trakten och promenader i närområdet under lågsäsongen, då inga turister är här.
Nu har Sarita stått på land i nästan precis två år och som inbitna seglare som bor på båten kan vi ibland undra hur vi står ut med att vara på land och leva i en kaotisk arbetsplats så lång tid när båtar sjösätts och tas upp runt omkring oss för att njuta av segelsemester. Hur blev det så här? Men när vi börjar spalta ner vad vi gjort så känns det inte lika frustrerande utan med eftertanke kan det till och med kännas helt rätt.
Nu har vi snart legat på land i två år och Sarita har fått en välbehövlig omvårdnad, uppgraderats på många punkter och fått ny utrustning för långsegling. Men resan har varit fylld av motgångar som gjort att vi känt för att ge upp drömmen och flytta iland men också av tillfredsställelse av att ha klarat av utmaningarna som resulterat i en bättre och mer funktionell båt.
Att ha en varvsperiod med arbete på båten innebär att vi återigen får en påminnelse om att det som kan se enkelt ut och vara en begränsad åtgärd på en båt oftast resulterar i en komplicerad renovering av betydligt större omfattning än den ursprungliga planen. Men samtidigt blir tillfredsställelsen större när projektet är i hamn och vi kan glädjas tillsammans med Sarita över alla förbättringar
Vi är tillbaka ombord Sarita efter vår sejour i Sverige och båtmässan och man kan säga att oordningen är återställd. Vi har fem hytter och en salong och kök på totalt cirka 30 kvadratmeter boyta ombord på Sarita som i nuläget är reducerat till en tredjedel då vi lever i en hytt, en halv salong och pentry. Resten är upptaget av verktyg, färgburkar, dynor, reservdelar, bra-att-ha prylar, segel, gummijolle och lite allsköns bråte. Helt normalt då båten är i ”work-mode” med andra ord.
Att ta bort och sätta dit skotskenor kan låta som en enkel uppgift, men på en äldre båt som Sarita kan de 90 genomgående bultarna för de drygt 5 meter långa skenorna med tillhörande mothållsskenor under däck vilja annorlunda. Det krävdes en hel del osande eder, frustration, demolering av inredningen, förstörda gängor, felmontering, extra kostnader, hjälp från vänner och nya lärdomar, bland annat ett tätmedel som överträffade våra förväntningar.
Det finns lika många sätt att långfärdssegla som det finns seglare, det är hela tiden en balansgång mellan bland annat kostnader och bekvämlighet där prioriteringar skiljer sig beroende på behov och förutsättningar. Vi har också minskat kostnaderna genom att nå ut till andra seglare för att köpa det vi behöver begagnat, reparera det mesta själva, renovera istället för att köpa nytt och att ta hand om sådant vi behöver som andra kasserat, dumsterdiving på varv.
Erfarenheten visar att teak däck i allmänhet och sådana som är skruvade i synnerhet har en begränsad livslängd. Vårt skruvade däck på Sarita hade börjat nå sin gräns då det var både tunt och läckte. När vi började med projektet att ta bort teaken visste vi att det skulle bli en utmaning efter att tittat på åtskilliga Youtube-filmer av båtägare som startat med samma arbete. I denna statusrapport finns lite fakta om vad vi gjort hittills och våra tankar om hur vi tänker fortsätta.
Efter att ha tagit ledigt från våra fasta heltidsjobb och seglat de sex senaste somrarna i Grekland och Turkiet med runt 300 gäster ombord har det blivit lite si och så med underhållet på Sarita. Det har mest blivit förberedelser för sjösättning och upptagning. Nu när vi bor ombord så har vi mer tid för lite större projekt, och många projekt blir det. Vi samlade ihop en åtgärdslista som nu är uppe i 112 större och mindre projekt, och listan växer.
Vad är det som gör det livet så attraktivt för oss så att vi har gett upp ett fast arbete och tillgång till all den service och möjligheter som livet i land ger och har tvingats att omvärdera det mesta från hur vi levt våra liv tidigare. Vi har försökt sammanfatta våra viktigaste tankegångar under åtta rubriker.