Grekisk stolthet

Vi har nu varit i Grekland periodvis under sju år och har under tider mer och mer blivit imponerad av många yrkeskårers skicklighet och stolthet över sitt arbete och generositet i sitt agerande. Det har varit båtbyggare på Symi, kypare i Sivota, bilmeck i Preveza, tandläkare i Vonitsa, torghandlarna på de lokala marknaderna och många fler. Det förgyller tiden här som då inte bara blir segling och vackra vikar med värme, sol, och bad utan också möten med människor.

Känslan infann sig redan första säsongen i Joniska havet 2012. Jag hade legat vid en brygga i den lilla byn Sivota på söndra Lefkas. Det brukar vara trångt i hamnen så en av tavernorna har en brygga med förberedda förtöjningslinor. Jag lärde mig den hårda vägen att ha en bra kommunikation med personen som släpper förtampen är viktigt när man måste använda bogpropellern snabbt. Resultatet blev att linan fastnade i bogpropellern. Vi låg tillräckligt nära bryggan så vi kunde kasta en lina iland och hade en temporär förtöjning. Sen var det bara att sätta på sig cyklop och börja dyka och försöka få loss linan som satt virad inne i trumman för bogpropellern. Jag hade väl gjort en fyra fem dyk och började bli rätt andfådd när jag helt plötsligt märkte att jag hade sällskap med arbetet under vattnet. Det var en av kyparna från tavernan som hade hoppat i och med hans hjälp var vi snabbt loss. När jag försökte propsa på någon ersättning så avfärdade han det bestämt. Visst var det i hans intresse att vi inte låg i vägen på bryggan men han kunde lika gärna skällt ut mig för klumpig manövrering och begära pengar för merjobbet jag orsakade. Men det var tvärtom, en leende servitör som vänligt men bestämt avfärdade alla försök till kompensation.

Sen har det fortsatt. När vi var runt bland de grekiska Tolvöarna och Turkiet under några år följde vi ett par gamla (de var säkert i 80-årsåldern) båtbyggare på Symi när de byggde traditionella arbetsbåtar på sitt lilla varv. Det var imponerande att se vad de skapade med enkla medel där deras arbetsbod som ut som en slöjdsal från förra seklet och utanför låg grenar som växte i olika vinklar och som skulle användas som knän och spant. Och vår nyfikenhet hade man inget emot. Istället för att bli irriterade på sina åskådare blev jag plötsligt invinkad för att hjälpa till med att hålla mätinstrument och brädor. Vi kunde inte kommunicera med något gemensamt språk mer än det universella människor har utanför de talade orden men det fungerade utmärkt.

Vår bil har fått nya däck (vi var tvungna att ha vinterdäck för hemresan över Alperna i mars förra året) och en ny kylare. Då bilverkstäder inte har de bästa ryktet i Sverige så var vi lite på vår vakt inför åtgärderna. Men här var det tvärtom. Vi blev så väl omhändertagna, både vi och bilen, och allt gjordes på ett proffsigt sätt till priser som var en bråkdel av de svenska. Vi kände att både däckfirman och bilmecken var måna om att det skulle bli bra, både för oss och bilen, vi kände att det fanns en genuin omtanke, det trots att de hade mycket att göra.

Och vår kontakt med grekisk sjukvård och tandvård har varit positiv när det gäller behandling. Visserligen så finns det skillnader i kultur, kvalitet och renlighet på utrustning och lokaler, speciellt inom sjukvården, men kunskapen och professionaliteten bland personalen har känts betryggande. Och när Lucina var tvungen att laga en fyllning gjorde tandläkaren i Vontisa ett fantastiskt arbete på direkten som har lovordats av de svenska kollegorna senare. Men han vägrade att ta emot mer betalning än vad som de grekiska patienterna betalade, så notan hamnade på 400 kronor. Tandläkaren sa att han visste att en del tog andra priser för turister, men för honom har alla ett lika värde och därför skall alla behandlas lika så notan fick bli lika som hans övriga patienter.

Det är en skön kontrast till en del andra länder runt Medelhavet som vi besökt där det känns som att man alltid måste vara på sin vakt för att inte bli lurad på ett eller annat sätt. Och ju turistigare ett ställe varit desto större har den risken känts. Vi försöker i och för sig undvika platser där massturismen etablerat sig vilket kan påverka vår uppfattning om generositeten vi upplever. Och det märks tydligt när vi är på de lokala marknaderna för frukt, grönsaker och krims krams i områdena vi håller till, framför allt i Vonitsa. Aldrig har vi haft upplevelsen att vi betalat mer än lokalbefolkningen, utan snarare tvärtom om. de lägger i lite extra tomater i påsen med ett leende efter betalning. Och när vi promenerade bland växthusen och upptäckte en dam som packade tomater så fick vi hindra henne att lägga mer tomater i påsen för vår Euro när påsen dignade med över sex kilo tomater. Och ägaren av växthusen pekade stolt på sina citronträd och visade att vi kunde plocka frukterna som vi ville. Och min frisör i Vonitsa klipper mig snabbt och proffsigt för €5.

Vi har också upptäckt att vi har en fördel när det gäller att få saker gjorda här i Grekland. Vi har oftast inte bråttom då vi bor på båten och inte har ett tajt schema vi måste hålla. När vi går in till någon hantverkare för att få något gjort eller de skall titta på båten för att ge oss en offert så blir de alltid lika förvånade över vårt svar på frågan när de skall komma och titta eller fixa saken: när det passar dig. De verkar vana att bli utskällda av charterturister eller båtägare som är nere en kort tid och ser sin semester förstörd för att saker inte kunde fixas igår.

Vi upplever däremot att vi får ett behagligare mottagande och ett bättre engagemang och noggrannhet i arbetet när det sen utförs. För vi är imponerade av yrkeskunnigheten, då ofta med betydligt mer begränsade resurser, verktyg och bekvämligheter än vad våra svenska verkstäder har. Men slutresultatet blir ändå imponerande, även om man få ligga på lite när det gäller det lovade leveranstiderna. Men vi befinner oss i Grekland och där upplever vi att man har en annan inställning till tid och planering, eller som Spyros, en grekisk bekant som spenderat tid i Sverige, sa när jag frågade vad han hade för planer för dagen (vi skulle försöka träffas): ”Vadå planer, jag är väl inte svensk heller, jag har inga planer.”