Sarita, here we come

Efter en mellanlandning i Wien så välkomnade oss Preveza och Grekland med öppna armar. Visserligen låg ett åskväder och oroade över fastlandet, men det löste upp sig till kvällen. Temperaturen var lagom, inte hett utan bara behagligt varmt och en bris svepte svalkande över havet. Vi kom fram till Sarita vid 15-tiden och hon fick en efterlängtad genomventilation med luckor öppna och en spolning i färskvatten, och det kändes som hon längtat efter oss också. Vi avslutade dagen med att ett restaurangbesök och en fantastisk solnedgång.

Förutom att städa och skölja av båten efter en vinter utan någon ombord var prioriteten att installera den nya 12/220 Volt kylen/frysen som vi haft med oss från Sverige, en Waeco CFX 35. Vi hade samma modell under de tre tidigare säsongerna och var mycket nöjd med som extra kylutrymme men också som ett bra komplement till vår vanliga kyl som är vattenkyld. Då har vi två system som är oberoende av varandra också kan få kyla när vi står på land. Waeco CFX 35 kan också användas som frys vilket vi använder när vi har landström (går åt en del ampere) och fryser då vattenflaskor som vi sen lägger i den andra kylen för att hjälpa till att hålla temperaturen nere (egentligen spara på batterierna). Det går att köpa frysta vattenflaskor i en del affärer men de är dyra och är ofta slut, så att kunna producera egna hjälper.

Som vanligt väntar en diger arbetslista innan och efter sjösättningen innan de första gästerna kan kliva ombord veckan före midsommar. I år har Lucina och jag extra hjälp med iordningställandet då Lucinas yngsta dotter Nora (17 år) hänger med och hon upptäckte snabbt våra små vänner som lever i gräset nedanför båten, sköldpaddorna. De har funnits där varje år vi kommit ner och med sina sävliga rörelser och underfundiga uttryck inspirerar de till att ta det lugnt och inte stressa.

Förutom att skölja av och lufta så gällde det att hinna med allt som vi inte kunde göra när Sarita ligger i vattnet. Måla botten och byta zinkanoder och kontrollera skrovgenomföringar var prioritet, men serva motorn (olja och filter byttes i höstas så mer kontrollera fläktrem, byta impeller och göra rent), tvätta bordläggningen, kontrollera riggen, skära i segel (om vinden tillåter, det brukar vara stiltje på förmiddagarna) och tågvirke på däck är bra om vi får tid till, annars för vi göra det när hon ligger i vattnet.

Vi har också tagit marinans färja till staden Preveza som ligger tvärs över inloppet till det lilla ”innanhav” som breder ut sig innanför Preveza. Färjeservicen går dit varje dag klockan 10 och tillbaks klockan 12. Det ger tid för att handla vilket vi också gjort så nu har vi fyllt på förråden ombord igen, speciellt med färskprodukter.

Innan sjösättning hann vi med det mesta vi planerat och vårt första mål var Lefkas stad på Lefkas cirka 6 sjömil syd om Preveza. Vi hade bestämt träff med Linda Lindenau och hennes son Joel för lite båtprat (och om livet i allmänhet) och titta på varandras båtar, vi var nyfikna på allt Linda installerat inför hennes jordenruntsegling. Ni skulle hon hem för att köra lite kurser på hemmaplan medan Joel skulle köra en charter med båten i Grekland innan den låg stilla till hon kom ned igen för färden västerut.

Hennes båt Persevera låg i marinan, men vi hittade en plats ledig vid stadskajen som är betydligt billigare. Faktum är att våt båtgranne sa att ingen hade varit där och frågat efter hamnavgift på flera veckor utom dagen vi kom, och då kostade det € 5, cirka tio gånger mindre än i marinan. Vi åt en sen lunch och båtmeckade lite innan Linda och Joel kom och hälsade på. Vi avnjöt hämtpizza i Lindas båt på kvällen och lyfte på durkar och öppnade skåp för att se allt som hade hänt på båten – och önskade henne lycka till på färden. Förhoppningsvis träffas vi igen innan i augusti innan hon seglar iväg på sin långsegling.

Sen har vi förflyttat oss söderut till Kalamos för att övernatta i en skyddad vik i södra delen eftersom sjöbrisen i dag har lyst med sin frånvaro och därmed gjort en del andra ankringsplatser lite osäkra med en sydlig vind. På vägen kunde vi konstatera att det hänt mycket med kanalen mellan Lefkas och fastlandet, två muddringsverk låg och arbetade och kanalen var bredare och djupare än tidigare. Så nu återstår en hel del båtpul, men också lite upplevelser inför säsongen.