FrÄn skÀrgÄrds- till oceansegling
Vad Àr det som gör det livet sÄ attraktivt för oss sÄ att vi har gett upp ett fast arbete och tillgÄng till all den service och möjligheter som livet i land ger och har tvingats att omvÀrdera det mesta frÄn hur vi levt vÄra liv tidigare. Vi har försökt sammanfatta vÄra viktigaste tankegÄngar under Ätta rubriker.
Det Àr med blandade kÀnslor som vi nu tagit upp Sarita pÄ land för sÀsongen men med en leveranssegling över Atlanten förestÄende sÄ Àr det nödvÀndigt, vilket i Ànnu högre grad kÀnns som om vi sviker Sarita.
Tjoohoo, dÄ var det bokat och klart, vi gör en leveranssegling till VÀstindien. Och inte med vilken bÄt som helst utan med den 26 meter lÄnga katamaranen Azizam. Hon ligger för nÀrvarande i Marseille och fÀrden Àr planerad att gÄ via Kanarieöarna och kanske Kap Verde till Antigua. VÄr gemensamma vÀn HÄkan Àr skeppare ombord och vi följer med som en del av leveransbesÀttningen
Det skedde med tvÄ frontpassager i mitten av september. Helt plötsligt nÄdde inte termometern upp till 25 grader under dagen och visade under 20 grader pÄ natten. AtmosfÀren pÄ ankarplatserna och i de grekiska byarna och stÀderna kÀndes annorlunda, sommarmÄnaderna med turister led mot sitt slut och början pÄ en lugnare tillvaro hade börjat
I ljuset av vad som hÀnder pÄ Atlanten med tre orkaner, varav Irma redan orsakat massiv skadegörelse, sÄ kÀnns det futtigt att rapportera om en natt med kraftiga vindbyar och Äska. Men förutom att beskriva hÀndelsen och kÀnslan sÄ kommer en del lÀnkar till nyttiga appar och hemsidor för bÄde vÀder, Äska och seglarforum för byta av erfarenheter, och en del andra tips.
Det finns ingen typisk dag ombord Sarita, det Àr en del av charmen att bo ombord en segelbÄt. Alla dagar Àr speciella och formas beroende av vÀder, vad som Àr nödvÀndigt att göra och humöret och lusten hos oss ombord. Idag blev det en lÄngpromenad pÄ förmiddagen till Vonitsa med belöning och pallning av frukt, en simtur, hemmagjord pizza till lunch, en liten siesta och lite bÄtpul. Följ med pÄ en dag ombord pÄ Sarita.
Första gÄngen jag hörde talas om Lefkas kanal var 1980 nÀr jag arbetade pÄ en segelbÄt som besökte sÄ mÄnga öar som möjligt i Grekland under sommaren. DÄ valde skepparen pÄ bÄten att runda Lefkas pÄ dess vÀstsida, havssida, för att undvika kanalen som beskrevs ha ett osÀkert djup. Sedan dess har jag sedan 2012 passerat genom kanalen Ätskilliga gÄnger, alltid med samma fascination av bron som bestÄr av en bilfÀrja och det stÀndiga arbetet som pÄgÄtt i kanalen.
BÄtlivet i Joniska havet har förÀndrats under de snart sex sÀsonger vi tillbringat hÀr. Det har blivit mer av det mesta, pÄ gott och ont. Fler bÄtar och turister men ocksÄ fler kvinnor bakom rodret och personer som engagerar sig för miljön. Samtidigt ger de grekiska öarna möjligheter till mÄnga upplevelser i en fantastisk miljö och ju lÀngre tid vi spenderar hÀr desto fler unika och genuina stÀllen upptÀcker vi.
Vi lÄg i Lakka, en lagun med azurblÄtt vatten pÄ norra Paxos, och hade börjat slappna av för kvÀllen. BÄtarna som kommit in hade ankrat och bevakningen att ingen lÀgger sitt ankare som Àventyrar nattsömnen för oss pÄ Sarita hade i stort sett avslutats. Det behövs dÄ jag aldrig sett sÄ mÄnga bÄtar i Joniska havet, det var över 100 bÄtar i en yta som motsvarar SÀck i Stockholms skÀrgÄrd. DÄ anlÀnde If, en ca 30 meter lÄng lyxmotorbÄt (kostar en halvmiljon i veckan att chartra).
Vi lÄg i en av vÄra favoritankarplatser, en liten vik pÄ södra Kastos, och sÄg nÄgot ganska stort och mörkt ligga i vattnet. Vad var det? Det lÄg en bit bort sÄ kikare fram. Kunde det vara en dykare med vÄtdrÀkt? Kanske inte, jag sÄg inget cyklop eller snorkel. Var det en stor stock som lÄg och flöt? Kanske en delfin? Men den lÄg för stilla och jag sÄg ingen fena.
Sen sjösÀttningen har vi hunnit rÀdda en bÄt frÄn att driva pÄ klippor, haft ett ankarspel som fÄtt spel, rensat dieseltanken frÄn vÀxande bakterier med hjÀlp av det billigaste hjÀlpmedlet ombord och sparat pengar med abonnemang dÀr roamingavgiften Àr borttagen, betalt det nya seglingstillstÄndet i Grekland och rensat strÀnder frÄn plastskrÀp. Och allt har gett nya kunskaper.
Att vi nu flyttat till Sarita börjar efter en mÄnad ombord sakta sjunka ner. Tidigare har vi kommit ner för sommarmÄnaderna under semester/tjÀnstledigt dÀr vi under största tiden haft gÀster ombord dÀr Sarita stÀndigt varit pÄ vÀg, alla system ombord mÄste fungera och vi har delat utrymmet ombord. Nu har vi helt plötsligt mer tid tillsammans och med Sarita, nÄgot som Àr svÄrt att fÄ in i vÄrt medvetande.
BÄtar Àr ett mysterium. Efter att tvÄ personer har jobbat hÄrt i tvÄ veckor pÄ bÄten sÄ vore det lÀtt att redovisa vad som Àr gjort. Men nÀr jag sÀtter mig ned och skall lista alla ÄtgÀrder vi gjort sÄ kommer jag knappt ihÄg en enda, och Sarita ser ut som vanligt. VÄrt mÄl har varit att minimimera utgifter, inte maximera inkomster nÀr vi flyttat ombord.
Det var med spÀnning vi körde ombord Deo, vÄr Renault Clio, pÄ fÀrjan till Rostock i Trelleborg för vidare fÀrd söderut. Det blev vÀldigt pÄtagligt att vi var pÄ vÀg till Sarita med en fullpackad bil för att flytta ombord. Det hade varit fullt ös veckorna innan avfÀrd. För oss innebar det förÀndringar, att lÀmna arbeten och fast bostad och bli seglare pÄ heltid.
Lucina och jag skall flytta ombord pÄ Sarita och ha havet som vÄr omgivning. VÄr sista arbetsdag pÄ vÄra respektive arbeten Àr gjorda och flyttlasset gÄr i pÄsk. Under en intervju för en artikel om lÄngfÀrdssegling (se del 1) kom frÄgan vilka mina förvÀntningar och farhÄgor var inför förÀndringen, nÄgot jag brukar poÀngtera som en viktig del av förberedelserna.
Det ringde en journalist och ville skriva en artikel om hur man förbereder sig för lÄngfÀrdssegling, och han hade lÀst min bok och ville göra en intervju. Det blev nog en lÀngre intervju Àn han tÀnkt sig och hade utrymme för. Men det fick mig att tÀnka till och sammanfatta det viktigaste, som börjar med förvÀntningar och farhÄgor.
Jag sitter pÄ pendeltÄget pÄ vÀg till mitt tillfÀlliga arbete. Ett snöblaskigt Stockholm passerar förbi och mellan Karlberg och Sundbyberg Centrum sÄ passerar jag tegelhuset dÀr jag vÀxte upp i Huvudsta. DÀr finns sluttningen pÄ husets bakgÄrd dÀr jag och Thomas besteg Mt Everest pÄ vintern. Jag ska nu ivÀg till nÄgot okÀnt, men ÀndÄ bekant.
En del som ger sig av pÄ en lÄngfÀrdssegling drar ivÀg och ser vad som hÀnder medan andra vill förbereda sig minutiöst. Det Àr mycket att tÀnka pÄ innan avsegling och att kunna ta del av erfarenheter frÄn de som redan varit ivÀg kan vara ovÀrderlig hjÀlp. Hos Oceanseglingsklubben bildas varje Är en avseglargrupp av de som tÀnker göra slag i saken och börja sin segling bortom horisonten. En grupp som vill utbyta erfarenheter med varandra, en grupp som vi tillhör i Är.
SÄ har de sista pusselbitarna fallit pÄ plats och Lucina och jag kastar förtöjningarna för att segla ut bortom horisonten. Nu Àr det inte bara sommarseglingar i Medelhavet som lockar utan ett liv med bÄten som bostad och vÀrldshaven som bakgÄrd. En livsstil som ger oss mycket av det vi vÀrderar i tillvaron och som vi njuter av, nÄgot som vi Àven i framtiden vill dela med gÀster ombord.