Lågsäsong på land

9 november, 2019 Magnus Lindén 2464 visningar 0 kommentarer

Efter en period på över två år med båtrenovering på varvet så har det blivit många timmar på däck, i ruffen, i motorrummet och i kölsvinet. Men tiden har inte bara spenderats med båtjobb, vi har besökt Sverige, Azorerna, Svalbard och leveransseglat till Bahamas. Men det vi minns bäst är alla utflykter i trakten och promenader i närområdet under lågsäsongen, då inga turister är här.

Vi har skrivit om det tidigare i våra åtta skäl till att flytta ombord på en segelbåt att vi vill inte ha en detaljerad plan för vårt seglarliv utan ta det som det kommer och försöka uppleva det som finns omkring oss. Att försöka ta del av den natur, människor och vardag som finns där vi för tillfället befinner oss.

Ett av fälten bakom Preveza flygplats (Aktio flygplats)

Nu har vi levt i Preveza, eller på Cleopatra marina i Aktio-provinsen mer nogräknat, under hela varvsperioden. Innan dess så seglade vi i Joniska havet under flera säsonger så vi har börjat lära känna oss hemmastadda i trakten. Men att bo här året om har också givit oss möjligheten att uppleva årstidernas växlingar i Grekland.

Inne på varvet finns mycket att se, det är lärorikt attse renovering av träskeppen som tar turister på dagcharter som byter delar av bordläggningen och drevar med drivgarn

Att från den soliga och regnfria sommaren med vindstilla nätter och förmiddagar och en sjöbris på eftermiddagen se hur åskfronter börjat passera på hösten, runt månadsskiftet oktober/november, med regn och kyligare luft är att se naturen hämta nya krafter. Då sätter citrusfrukterna igång att mogna och det torra gula gräset får ny livskraft.

Under vintern så regnar det mycket när fronter och lågtrycken flyttat söderöver från Nordeuropa så marken och naturen suger åt sig fukten för att göra sig redo för värmen på våren. Men det kan också vara soliga dagar med en klar luft som känns härlig att andas in och gör att man från kusten tydligt . kan se de snötäckta bergen inåt landet. Det snöar i Grekland, speciellt i bergen (man har skidorter), men även kusten kan få tillfälliga snöfall. I år så snöade det på Lefkas, och snön låg kvar även i dalarna någon dag. Men det blir sällan minusgrader.

Det ligger snö på bergen långt framåt våren samtidigt som gräset åter börja gro

Runt jul och nyår är också kulmen för alla citrusfrukter och det finns apelsiner, clementiner, citroner och lime i överflöd att plocka. Det finns många tomma hus med fruktträd, eller bebodda där vi frågar om lov, så vi behöver inte gå till måndagsmarknaden i Vonitsa eller lördagsmarknaden i Lefkas för att fylla på förråden, vilket annars är en av våra favoritsysselsättningar.

De lokala odlarna tar med sig produkterna till marknaden

Sen framåt mars/april börjar regnen minska i omfattning och solen strålar värma. Då vaknar naturen till liv på riktigt även om det finns växter som turas om att blomma under hela året. Då börjar den intensivt röda vallmon synas, lavendeln sprida sin doft och citrusträden blomma. Ängarna går från ljusgrönt spirande grönt till manshögt gräs och blomsterprakt, en prunkande natur som under sommaren sakta utarmas av den ständigt gassande solen. Men det är imponerande hur länge växtligheten kan leva på sina reservkrafter från vinterns regn, så det är inte förrän i slutet på sommaren som det bruna gräset, tistlar och kaktusarna tagit över.

Björnbärssnåren som kantar de cykelvägar vi hittat runt flygplatsen ger bär största delen av sommaren men behöver ett rejält höstregn för att ta fart igen på slutet. Fikonträden längs vårt stråk ger oss sina frukter under hela sommaren och alla växthus i området ger tomater, gurkor och paprika nästan året om. Men det är med blandade känslor vi ser tunnor med misstänkt innehåll och besprutningsutrustning bland de olika växthusen. Det är verkligen närodlat, men lever nog inte upp till kraven för kravmärkt.

“Vårt” favoritträd på cykelvägen, ett fikonträd som gav oss frukt hela sommaren

Så att få följa årstiderna är ett privilegium, speciellt de som vi som turister sällan upplevt tidigare, hösten, vintern och våren. Det är inte bara naturen som bjuder på nya upplevelser, att komma till platser, som normalt är fulla med solbadande eller nyfikna turister, när det är folktomt så när som lokalbefolkningen ger också nya perspektiv. Vi ser hur människor lever när de inte stressar runt för att serva ditresta främlingar. Vi ser också nedskräpningen längs vägrenar och stränder med framför allt plastflaskor och muggar i frigolit kastade från bilar eller båtar. Källsortering lyser med sin frånvaro, allt dumpas på soptippar. En av de största ligger precis utanför Lefkas stad vid kanalen där bulldozers sprider ut skräpet som vind och fiskmåsar sprider vidare och giftig rök från sopbränder sticker i näsan.

Ibland gör vi en insats med att plocka skräp på stränderna, här 10 fulla säckar på Kite stranden

Men även under högsäsong ser vi ett annat liv än vad vi som turister tidigare gjort. Bara ett stenkast från flygplatsen i Preveza där turisterna landar så pågår ett lantliv som inte många av resenärerna tar del av. Här bor fårbonden i sitt välskötta hus och är ute och plockar skräp på vägarna, vattnar gräset, lägger in hö för vintern, krattar under de skuggande träden och sitter bland fåren och pratar med dem. Han är nog i 45-årsåldern och hans mamma (och förmodligen mormor) bor i ett hus på andra sidan vägen som går från flygplatsen till tunneln mot Preveza. Förmodligen så la man vägen mitt över deras land. Dit åker han ofta och hjälper med deras grönsaksland och vedstapel.

Den klara luften på vintern ger spektakulära solnedgångar

Hans hund vaktar fåren, och de höns som springer omkring fritt och kacklande bland fåren. I början, när vi kom förbi för att plocka lite oliver (för att lägga in) från den stora olivodlingen bortom fårbonden som ingen nyttjar längre, så skällde hunden intensivt även om hen samtidigt viftade på svansen. Numera så kommer det bara ett litet välkomnande bjäfs när vi passerar. Beviset på att fåren trivs bra är att en majoritet av tackor får två lamm var. Det blir lite ordlös kommunikation med fårbonden då han bara kan grekiska och vi kan bara kan artighetsfraserna i hans språk. Men vänligheten och stoltheten i hans ögon lyser igenom oavsett språk. Men hans tandlösa leende vittnar också om fattigdom och klasskillnader.

Vi försöker ibland att köpa tomater direkt från odlarna, men hittills har de alltid vägrat ta emot några pengar och istället överfyllt vår påse tills vi protesterat

På andra sida huvudvägen från fårbonden har vi vår cykelrunda förbi växthusen vid flygplatsen. Vi har cyklat där så ofta så hunden som vaktar fastigheten vid infarten slutat skälla på oss och numera bara viftar på svansen, och damen som bor där vinkar glatt åt oss även om vi passerar på avstånd. På vägen finns flera vilda fikonträd som gett oss frukt under hela sommaren. Där har vi en favoritodlare bland växthusen, ett äldre par, som bor precis invid vägen och som vi vinkar till varje gång vi passerar. Tyvärr har vi heller ingen gemensamt oralt språk, men med kroppsspråket går det att uttrycka mycket. Varje gånger vi cyklar förbi så gestikulerar han vilt och pekar på sitt citronträd och ber oss plocka. Och när frun i huset har packat tomater i lådor har vi försökt köpa några. Resultatet har varje gång blivit att hon fyller vår kasse med råge, vi får hindra henne att fylla för mycket, och vägrar ta betalt. Så häromdagen bakade Lucina en citronkaka med ingredienser från deras odling och gav till dem på vår cykeltur. Resultatet var att hon genast försvann in i huset och kom ut med två delikata pajbitar som de hade till lunch och tre nyvärpta ägg innan de bjöd in oss för en fika.

Så i närområdet finns mycket att uppleva och vi går promenader runt stränderna med alla löshundar som finns här, tar cykelturer och upptäcker nya fruktträd och vackra småvägar genom ängar och förbi våtmarker med flamingos och hägrar. Vi kan cykla till stranden där kite surfare håller till på sommaren men som största delen av året är helt öde, och det finns många fina dagar på hösten, vintern och våren där man kan njuta av lite värme. Speciellt på hösten, då vattnet fortfarande är över 20 grader, gör vi oftare strandbesök.

Vi har kört ner vår bil till Grekland, en Renault Clio, vilket ger oss stora möjligheter. Cleopatra marina ligger lite isolerat, det går en ”pendelbåt” från marinan till Preveza tvärs över sundet en gång om dagen på sommaren (och en minibuss på vintern) som ger några timmar i staden, men då vi ständigt behöver reservdelar i olika butiker runt omkring i området så har bilen varit ovärderlig. Men den ger oss också möjligheter till längre utflykter i området, och det blir lite speciellt när vi kan göra det under lågsäsong.

Att besöka Vonitsa vid Amvrakikosbuktens södra strand är alltid behagligt. De turister som finns där är grekiska, och så lite seglare. Tempot är lugnt och stadens gator har många prunkande blommor. Stranden består av småsten men lite av den positiva attityd som finns visar sig då man rest bastanta parasoller i trä som skuggar från den intensiva solen och där placerat två solstolar vid varje parasoll, allt utan kostnad. Något som skulle vara uteslutet på turistorter. Under vintern tas detta bort för att inte blåsa bort och förstöras i åskfronternas ibland vilda framfart. En vacker eukalyptusskog adderar till stadens dragningskraft. Men marknaden varje förmiddag på måndagar där de de lokala odlarna säljer sina produkter gör staden ännu attraktivare. Men störst lockelse har nog Taverna Maistrali, bättre musselrätter får man leta efter. Ett besök där någon gång i månaden är vårt sätt att belöna oss för väl utfört arbete på båten.

Att besöka Nidri vattenfall på Lefkas i februari när regn och smältvatten från snön gör upplevelsen av flödande vatten i dalgången så mycket mer intensiv än sommarens droppande. Och att vara där helt ensam i stället för tillsammans med en busslast med turister adderar till upplevelsen. Att åka upp i bergen i december för att besöka ett kloster uthugget i en bergvägg ger fantastiska vyer med snötäckta berg på vägen upp. Och att med ”egen nyckel” själva få utforska klostret gav en större närvaro av hur det är att leva där. Att åka till floden Acheron vid Gliki norr om Parga i maj när vattnet rinner stritt och man kan gå långt upp i floden för att sedan driva nedströms tillbaka var en härlig upplevelse. Och det innan floden får besök av dagsturer från turisterna i Parga. För att inte tala om alla besök till småstäderna runt Lefkas och fastlandet samt alla stränder på ”the Ionian Riviera” och runt omkring Lefkas.

För att mer visa vad vi gjort under dessa två år på land när vi inte jobbat på båten har vi redigerat ihop en video som visar många av de utflykter vi varit på, speciellt under lågsäsong. Titta gärna på den, för det kanske inspirerar att också vara här under lågsäsongen, eller ger tips om platser att besöka om du skulle vara i området. Vi har i alla fall njutit av tiden här och känner oss privilegierade med den livsstil vi valt och vill gärna dela med oss av vad vi upplevt.