Tranquil Bay
Dagen efter vi tagit hand om truten hade det hunnit bli den18:e maj och vĂ€derprognosen spĂ„dde oroligt vĂ€der med kraftiga vindbyar frĂ„n flera vĂ€derstreck, bland annat ost vilket Ă€r ovanligt. Ăven risk för Ă„ska fanns, men dĂ„ mest över fastlandet. Man pratade till och med om snö i berg som var över 1700 meter höga pĂ„ fastlandet och pĂ„ Peloponnesien. SĂ„ vi styrde kosan mot Nidri pĂ„ Lefkas och Tranquil Bay dĂ€r, som namnet indikerar, det brukar vara lĂ€ och skyddat för de flesta vindriktningar och dessutom bra ankarbotten. NĂ€r vi hittat en plats och sett till att ankaret grĂ€vt ner sig kunde vi njuta av en vacker solnedgĂ„ng
Natten bjöd pÄ en hel del vind men ingenting farligt och inte sÄ byigt som vi befarat. SÄ Àven om vi var uppe i omgÄngar under natten och hade appen med ankarvakt pÄslagen, blev natten lugnare Àn vi rÀknat med. Vi sÄg pÄ internet att det fanns andra stÀllen och andra bÄtar som inte hade det lika lugnt, och vi skulle snart trÀffa en av dem. PÄ morgonen hade det lugnat ner sig lite Àven om det fortfarande blÄste en hel del. Vi var ganska trötta efter att vaknat till och frÄn under natten men det var ingen mot det unga paret, Patric och Paula med deras hund Aileen som kom in med sin OE 36:a med svensk flagg och ankrade strax bakom oss. Deras gummijolle hÀngde ledsen pÄ akterspegeln bara delvis uppblÄst och de sÄg trötta och uppgivna ut sÄ vi förstod att nÄgot hade hÀnt.
Vi körde förbi deras bĂ„t som hette “Hippolyta” med vĂ„r jolle och frĂ„gade om de behövde lift iland. De sĂ„g lite förvĂ„nade ut över erbjudandet som de tackade för, men de hade en reservjolle de skulle anvĂ€nda. De hade startat sin segling frĂ„n Sverige och nu anlĂ€nt till Grekland och hade haft en vĂ€ldigt jobbig natt dĂ€r bĂ„ten draggat i kulingvindar samtidigt som de hade varit magsjuka, ingen kul kombination.
De hade legat vid ankarplatsen i södra Kalamos dÀr vi vet sanden Àr hÄrd och det finns bara ett tunt lager innan kalkstenen sÄ fÀstet Àr dÄligt pÄ de flesta stÀllen. De hade blivit överraskade av hur byig vinden var bakom berget och efter att draggat lite i tagit i omgÄngar bestÀmde de sig för att lÀmna ankarplatsen för att söka ett bÀttre stÀlle. Magsjuka och med en manuellt ankarspel blev det en jobbig manöver men de klarade av det. Under fÀrden till Tranquility Bay blev de exponerade inte bara för vinden utan ocksÄ större vÄgor och till slut hade jollen dykt och fÄtt med sig fÀsten till solpaneler som slog hÄl i en ponton. De lyckades reda ut detta ocksÄ för att ta sig in i lÀ vid Tranqul Bay.
Vi insĂ„g hur lugn ankarplatsen vi legat i var i jĂ€mförelse med bara nĂ„gra sjömil bort och berömde dem för deras insats (kan lĂ€sas mer i detalj pĂ„ deras Facebooksida). Lite senare satte Lucina ihop en pĂ„se med blandat innehĂ„ll som skulle fungera för trötta magsjuka personer som behövde lite omsorg, det var allt frĂ„n riskakor till en banan smoothie. Vi kĂ€nde en omedelbar samhörighet med det unga ödmjuka paret och dagen efter nĂ€r saker lugnat ner sig spenderade vi hela dagen tillsammans i Saritas sittbrunn i givande samtal om segling, bĂ„tar men framförallt om vĂ€sentligheter i livet. Vi tycker det Ă€r sĂ„ fantastiskt att se unga personer skapa möjligheten att utforska vĂ€rlden med segelbĂ„t sĂ„ nĂ€r vi har möjlighet ger vi dem ett exemplar av min bok “Bortom horisonten” vilket ocksĂ„ Patric och Paula fick. Hoppas vi skall trĂ€ffas flera gĂ„nger och vi kan bara önska dem lycka till att uppfylla sina drömmar.
BesĂ€ttningen pĂ„ “Hippolyta” var inte de enda vi trĂ€ffade i Nidri. “TuSan” med Ott och PĂ€ivi kom förbi och spenderade en eftermiddag i vĂ„r sittbrunn ocksĂ„. Ăven Claes och hans fru Karin, en kompis frĂ„n mina somrarna som barn vid vĂ„rt landstĂ€lle söder om Linköping i Ăstergötland, hann vi trĂ€ffa. De var i Nidri pĂ„ semester en vecka, eller pĂ„ resa dĂ„ de Ă€r pensionĂ€rer och har inte semester lĂ€ngre. Jag hade inte trĂ€ffat Claes pĂ„ sĂ€kert 50 Ă„r men han var min bĂ€sta sommarkamrat under uppvĂ€xten dĂ€r vi fiskade och paddlade kanot tillsammans i sjön JĂ€rnlunden innan seglingsintresset och trĂ€bĂ„tar i Stockholms skĂ€rgĂ„rd tog över intresset och sommaraktiviteterna. Vi hade fĂ„tt kontakt igen dĂ„ hans son börjat segla och ville köpa min bok. Ett trevligt Ă„terseende.
Ăven om det fortfarande var en del vind kvar sĂ„ lĂ„g vi skyddade i Tranquil Bay sĂ„ den 19:e maj var det dags för lite bĂ„tfix igen, att montera ett kĂ€ttingstopp. Vi hade hittat ett som passade för vĂ„ra behov i en liten tillbehörsaffĂ€r i Preveza för ⏠35 för ett tag sen men vi behövde borra nya hĂ„l i den rostfria skyddsplattan, vilket vi inte har en tillrĂ€ckligt bra borrmaskin för. Vi vet att det finns verkstĂ€der för arbete i rostfritt i Nidri sĂ„ vi fick vĂ€gbeskrivning till en och började promenera i riktningen vi fĂ„tt. Vi kom till ett varv och frĂ„gade nĂ„gon dĂ€r om det fanns en rostfri verkstad i nĂ€rheten. De pekade pĂ„ en fallfĂ€rdig stenbyggnad med ett rostigt plĂ„ttak dĂ€r det lĂ„g diverse gamla motorer halvt isĂ€rplockade utanför. En Ă€ldre lite kutryggig man stod och gjorde ett impellerlock rent.
Vi nÀrmade oss honom och frÄgade pÄ engelska om han gjorde arbeten i rostfritt. Han tittade upp pÄ oss ovanför glasögonen han hade pÄ nÀstippen och nickade. Jag visade honom vÄr plÄt och frÄgade om han hade tid att borra fyra 8 mm hÄl i plÄten för ankarstoppet jag hade med mig. à ter en nick till svar och han tog plÄten och ankarstoppen och gick in i verkstaden och la pÄ den lilla yta pÄ en arbetsbÀnk som inte var belamrad med motordelar eller verktyg. DÀr inne i mörkret sÄ kunde vi skönja en imponerande maskinpark av samma vintage som han sjÀlv.
Jag visade honom var stoppen skulle monteras och han skred till verket med en sjÀlvklarhet som visade att han gjort liknande saker i hela sitt liv. Och vips hade vi en plÄt med fyra nya hÄl i som passade perfekt till ankarstoppet. Jag frÄgade hur mycket vi var skyldiga honom men han skakade bara pÄ huvudet och vÀgrade först ta emot vad jag erbjöd honom, men till slut fick vi göra rÀtt för oss.
Monteringen gick snabbt ombord och nu sitter den dÀr och avlastar ankarspelet om snubberlinan skulle ramla av kÀttingen eller om linan skulle gÄ av. Och det gÄr att montera isÀr i ett handgrepp sÄ det Àr enkelt att lÀgga dit kÀttingen efter ankring. KÀttingen löper fritt ovanför sÄ vi kan fortfarande frifÀlla vid ankring utan risk för att fastna i ankarstoppet, samma vid upptagning av ankaret. En hÀrlig och ovanlig kÀnsla nÀr ett projekt tar timmar istÀllet för dagar. Det firade vi med glass
Den 21:a maj var det dags att röra pÄ oss dÄ vÀdret ÄtergÄtt till sitt lugna lunk med svaga vindar pÄ natten och förmiddagen, och en nordvÀstlig sjöbris pÄ eftermiddagen och kvÀllen. Men först tog vi jollen in till Nidri för att komplettera provianteringen. De har en vÀlsorterad affÀr i tvÄ vÄningar som nyss öppnat dÀr vi hittade det mesta vi behövde till rimliga priser. Vi hann ocksÄ sÀga hej dÄ till Patric och Paula innan vi lyfte ankaret och styrde kosan mot Varco Bay för att kunna bada och snorkla, förhoppningsvis i vÄr lilla vik dÀr vi var ensamma vid förra besöket. Vid framkomsten kunde vi se att det nu var en hel del bÄtar i viken, men vid vÄr lite enskilda lilla strand hade ingen lagt sig.
I Nidri hade vi lyckats hitta en kapelllmakare som kunde hjÀlpa oss över dagen med att montera öljetter i vÄrt stagsegel. Steg för steg sÄ nÀrmar sig Sarita att fÄ ett fungerande stagsegel. Först installerade vi ett nytt dÀckbeslag för ett inre förstag. Sen kom vi över en snabbkoppling som fungerar som en förlÀngare till babystaget som dÄ fungerar som ett inre förstag med samma infÀstning i masten, nu till en lÀngd av nÀstan elva meter. Sen fick vi en genua frÄn en mindre bÄt med knappt tio meter förlik till skÀnks av ett hollÀndskt par som inte behövde seglet lÀngre (vi gjorde ett förfrÄgan pÄ en Facebookgrupp). Seglet hade ett replik sÄ vi ville sÀtta in öljetter i förlikat för att kunna anvÀnda soft schackels. Nu hade vi fixat det. I stiltje innan sjöbrisen anlÀnde i Varco Bay prövade vi att hissa seglet med bara smÄ tampar knutna i öljetterna runt staget. Vi hissade det i liften för spinnakerbommen som kommer ut precis under intre förstaget, sÄ det blir nog det nya fallet, och det sÄg bra ut. Liften fÄr ersÀttas med spinnakerfallet i sÄ fall.
Vantspridarna tar emot vid hÄrt skottning, sÄ det blir bidevind, halvvind och de öppna vindarna med skotpunkt i relingen som vi kommer att anvÀnda stagseglet vid. Det Àr som komplement eller istÀllet för genuan beroende pÄ vindstyrkan. SÄ nu skall vi köpa eller tillverka soft schackels. PÄ önskelistan stÄr ocksÄ en stormfock för det inre förstaget och en kortare spirbom. Med ett andra spinnakerfall installerat, montering av fÀste och block i masttoppen stÄr pÄ arbetslistan, kan vi dÄ segla i passadvindar med genua och stagsegel utspirade Ät var sitt hÄll och dÄ inte behöva anvÀnda storen och ha bÀttre kontroll och enklare revning vid squalls. Det Àr tanken i alla fall.
Efter sköna dagar i vÄr lilla vik i Varco Bay var det den 25 maj dags för att komplettera provianteringen, men framför allt att hÀmta vÄra brandslÀckare som vi lÀmnat in för att fÄ den Ärliga Äterfyllningen för att göra de lagliga hÀr i Grekland. Det gjordes hos Ionian Safety i Lefkas. Men istÀllet för att ta oss dit och leta efter hamnplats i den allt mer bÄttÀta stadskajen, eller spendera en förmögenhet i den kommersiella marinan, sÄ valde vi att ankra utanför den södra mynningen till Lefkas kanal. DÀr ligger en liten marina som vi la oss utanför och satte motorn pÄ jollen. Men vi lastade ocksÄ i vÄra cyklar i jollen för att ta dem iland sÄ vi kunde dels fÄ en cykeltur och dels enkelt ta oss till lite olika affÀrer som vi hade pÄ agendan. Det blev en en trevlig utflykt iland och det fungerade bra att ta med cyklarna i jollen.
