VĂ„rsegling
Den 13:e april lÀmnade vi Messolonghi efter att Sarita legat i marinan sedan den 1 november och vi varit i Sverige i februari och mars. Vi hade börjat separationen frÄn vÄr vinterhamn med att lÀmna marinan i början av april och ankrade dÄ pÄ svaj utanför i den lilla lagunen i slutet pÄ kanalen in till Messolonghi. DÀr hade vi kunnat göra lite bÄtfix och med cyklarna kvarlÀmnade iland blev det en hel del utflykter ocksÄ. LÀs gÀrna sammanfattningen hÀr.
Men i mitten av april sÄ stÀvade Sarita ut genom Messolonghi kanal och vidare vÀsterut för att runda ön Oxia innan vi fortsatte norrut. Vinden började fylla i sÄ vi rullade ut vÄrt försegel och njöt av att höra det porlande vattnet frÄn Saritas för nÀr vi gjorde fart genom vattnet i tystnaden. Vi bestÀmde att mÄlet för seglingen var Meganisi dÄ ön har mÄnga vikar in frÄn nordsidan som ger bra skydd för sydvindar, och nu var det nya fronter med regn, Äska och sydvindar pÄ gÄng som det brukar vara denna Ärstid.
För tio Är sedan var Meganisi en av vÄra favoritöar med mÄnga skyddade vikar dÀr man kunde ligga pÄ svaj eller förtöja med linor iland. Det var fÄ bÄtar dÀr och de flesta av vikarna var helt tomma pÄ hus och mÀnniskor iland. Nu vet vi att bebyggelsen har exploderat pÄ ön och de tomma vikarna Àr nu fyllda med lyxiga semesterhem med priser pÄ mellan 15 och 20 miljoner pÄ marknaden och komplex som ibland ockuperar hela uddar och som har sina enorma motorbÄtar av Ànnu högre vÀrde parkerade nedanför. Det dyker ocksÄ upp fler tavernor som bygger egna bryggor vid vikarnas strÀnder för charterbÄtar att förtöja i och under högsÀsong sÄ Àr det svÄrt att hitta en plats bland alla charterbÄtar. Men de skyddande vikarna Àr samma som för tio Är sedan och sÄ hÀr tidigt pÄ sÀsongen Àr det mest byggjobbare som Àr aktiva bland husen och bÄtarna i vikarna Àr fÄ.
Vi brukar vÀlja mittenviken dÄ den gÄr djupt in och det finns tillrÀckligt stort omrÄde med grunt vatten för att ankra pÄ svaj i de annars djupa och smala vikarna, nÄgot vi föredrar framför att förtöja i land med lÄnga linor och ankare i fören. NÀr vi kom dit var det tvÄ andra bÄtar dÀr men de lÀmnade viken under dagen sÄ vi lÄg ensamma dÀr till slut. Vi la ut extra mycket kÀtting, backade hÄrt pÄ ankaret, satte pÄ vÄr snubberlina, en lina som sÀtts fast pÄ ankaret för att avlasta ankarspelet och göra rycken i kÀttingen mjukare, tog upp jollen pÄ dÀck och hissade vÄrt ankarsegel för att Saritas skulle ligga sÄ stilla i vindögat som möjligt. NÀr sen vinden och regnet kom kÀndes det tryggt och vi kunde mysa i ruffen medan det smattrade pÄ dÀck och tampen till ankarkÀttingen kved lite varje gÄng kÀttingen strÀcktes upp i vindbyarna.
Dagen efter frontpassagen hade vÀdret lugnat ner sig sÄ vi lastade ner cyklarna i jollen och körde iland för att utforska Meganisi lite mer Àn vad vi gjort tidigare med vÄra promenader runt ankarvikarna. Det blev en heldagsutflykt dÀr vi fick kÀmpa uppför serpentinvÀgar och bromsa i de branta nerförsbackarna. VÄr rundtur gick pÄ norra delen av ön förbi hamnstaden Vathi dÀr vi köpte de godaste nybakade vaniljpiroger, bougatsa, i det lilla lokala bageriet att ta med i vÄr ryggsÀck med kaffetermos som vi hade med oss. De flesta tavernorna var öppna och det var mycket folk som vandrade runt i den lilla staden dÄ det var grekernas pÄskhelg (den ortodoxa kyrkans pÄskhelg).
I slutet av stadskajen som gÄr runt hela bukten ligger Odysses marina, en kommersiell marina med mÄnga stora och dyra bÄtar. Den största var en motorbÄt med strykjÀrnsför som vi kÀnde igen frÄn sommaren dÄ den legat utanför udden dÀr en av lyxvillorna byggts, Àgaren till villans leksak. Utanför marinan vid vÀgen var flÀtade korgar uppradade pÄ en mur och i slutet av raden satt ett Àldre par nedanför en skÄpbil med bakdörrarna öppna. De satt pÄ gatan dÀr kvinnan förberedde lunchen och hade en kniv, skÀrbrÀda och en balja med vatten dÀr hon sköljde grönsaker. Inuti skÄpbilen, som nog hade skrotats hemma i Sverige, syntes fler korgar, sÄ vi passerade en mobil affÀr för flÀtade korgar. Kontrasterna mellan marinan och dess bÄtar och livet utanför blev tydliga.
Vi fortsatte vÀgen runt udden till nÀsta vik dÀr fÀrjorna frÄn Nidri lÀgger till i Porto Spilla och staden Spartochori tronar pÄ berget ovanför. PÄ vÀgen passerade vi en strand som var folktom. Vi tog oss ner för att njuta av vÄra bougatsa med kaffet och utsikten över det blÄa vattnet. Vi fortsatte till Bathyviken, dÀr den lÄnga stranden var folktom sÄnÀr som pÄ en familj vars barn lekte pÄ stranden och inga av tavernorna eller fiken var öppna. Vi kÀmpade oss upp för den vindlande vÀgen med hÄrnÄlskurvor och kom till slut upp till byn pÄ platÄn ovanför. DÀr fanns en fantastisk utsiktsplats som vi pustade ut pÄ innan vi fortsatte genom byn pÄ smala gator kantade av gamla stenhus. Vi hittade sen den asfalterade vÀgen med skyltar för busshÄllplatser som ledde ut pÄ Meganisis högplatÄ.
DÀr fann vi vackra smÄ byar och enstaka hus dÀr livet gick i lugn takt Àven om det hÀr och dÀr dök upp nya projekteringar med nybyggen. Vi cyklade igenom stora olivodlingar med trÀd vars Älder mÄste rÀknas i sekel och dÀr fÄr med sina nyfödda lamm vilade sig i skuggan. Vid en olivlund satt tvÄ kvinnor och hade en paus i slaktandet av ett fÄr för den traditionella pÄskmiddagen. FÄret hÀngde frÄn en gren medan dess skinn med ull syntes i grÀset nedanför.
Vi kom upp till en av de högsta punkterna pÄ ön dÀr vi pÄ hÄll sÄg en cistern som vi antog var ett vattentorn. NÀr vi cyklade förbi insÄg vi att den var till för tillverkning av cement och under cisternen var det för tillfÀlligt inga cement bilar som vÀntade pÄ att bli fyllda utan kor med kalvar som lugnt betade av det grÀs som fanns kvar dÀrunder.
Sen bar det av nerĂ„t, vi behövde inte trampa mycket resten av vĂ„r cykelfĂ€rd. Vi passerade ytterligare en utsiktspunkt pĂ„ berget ovanför Vathi innan vi kom ner till kusten vid den östligaste viken pĂ„ norra Meganisi. Sen följde vi kustlinjen till “vĂ„r” vik dĂ€r Sarita lĂ„g. Det fanns en ny vĂ€g som följde kusten hela vĂ€gen, förmodligen gjord för alla byggprojekt. PĂ„ vĂ€gen var det skönt att se att det fortfarande fanns mĂ„nga vackra strĂ€nder med det dĂ€r azurblĂ„a vattnet som inte Ă€r exploaterade Ă€nnu.
Den 17:e april var det dags att lyfta ankaret i viken pÄ Meganisi och segla ivÀg till Nidri pÄ Lefkas östkust. En ny front var pÄ vÀg och denna gÄng skulle det blÄsa frÄn nordvÀst och dÄ ger Meganisis norra vikar inte nÄgot bra skydd. NÀr kÀttingen började sin vandring uppÄt sÄg Lucina nÄgot vi inte sett tidigare. PÄ kÀttingen hÀngde genomskinliga strÀngar av geléaktig substans, och de var omöjliga att fÄ bort. Det var som om nÄgon anvÀnd superlim som fungerar bra pÄ metall. Efter en efterlysning pÄ internet fick vi veta att det var blÀckfiskÀgg och fick dÄ rÄd alltifrÄn att stanna kvar pÄ ankarplatsen till de hade klÀckts till att slita bort med handskar pÄ.
Vi fick en fin segling med halvvind mot Nidri som dog nÀr vi kom i lÀ av Lefkas höga berg. Vi var lite spÀnda pÄ hur ankarplatsen i Tranguil Bay skulle se ut. Vid lite hÄrt vÀder under högsÀsong Àr det fullt i viken dÄ den Àr kÀnd för att vara bÄde skyddad och ha bra lera pÄ botten för ankaret att fÄ grepp i. Men nu var det mycket plats sÄ det var inga problem att hitta en ankarplats och vi behövde sen inte bevaka vÄr plats för att förhindra att nya bÄtar skulle ankra över vÄrt ankare. Vi passade pÄ att besöka affÀren Market Inn som finns i Nidri och som har en del varor som vi inte hittar pÄ andra stÀllen, och har ett bra prislÀge. Och som vanligt hittade vi en utsvulten katt vid jollebryggan som fick mat, och som numera kommer varje gÄng vi gÄr iland.
Efter ett par dagars regnade klarnade det upp och det var ett utmÀrkt tillfÀlle att göra en utflykt till Nidri vattenfall. Vi har varit dÀr förut i januari ett Är vi var i Grekland hela vintern. DÄ flödade vattnet friskt men vi vet ocksÄ att det bara droppar under sommarens torrperiod. Men efter allt regn nu borde det vara bra fart pÄ vattnet. Vi tog omvÀgen via Konodaris bÄtvarv för att ta reda pÄ kostnaden för att bli upptagna och ligga dÀr som jÀmförelse med andra varv i omrÄdet. Vi hade mailet men inte fÄtt svar sÄ vi tÀnkte att ett personligt besök vore bra. Dessutom visste vi att en av bÄtarna som ocksÄ övervintrat i Messolonghi just tagits upp dÀr sÄ vi kunde sÀga hej till bÄtens Àgare Steve samtidigt. Vi hittade bÄde Steve och Àgarna till varvet och blev lovade prisuppgift samma dag per mail, vilket vi fick. Det skiljde sig dock inte sÄ mycket som vi hoppats frÄn de övriga varven.
FrĂ„n Vlikho Bay, dĂ€r varvet lĂ„g, gick vi genom olivlundar och vĂ„rgrönska med blomsterprakt mot vattenfallet. Vi passerade en fritt gĂ„ende Ă„sna pĂ„ vĂ€gen som fick lite fikonlöv att tugga pĂ„, han sĂ„g nöjd ut. Man följer vattendraget som kantas av stora trĂ€d tĂ€ckta i mossa och klĂ€ttervĂ€xter och vattnets framfart blir livligare och livligare. Vi basen dĂ€r de mĂ„nga smĂ„fallen börjar finns en taverna och ett “sidofall”. MĂ„nga nöjer sig med att gĂ„ dit men den upptrampade och ibland cementbelagda stigen uppĂ„t fallet Ă€r lĂ€tt att gĂ„.
Efter ett tag kommer man till en platÄ som var vattenfylld nÀr vi var dÀr i januari och vi fick vada över. Nu kunde vi gÄ torrskodda över pÄ stigen och in genom en öppning bredvid en gigantisk sten. Sen fortsÀtter stigen en bit till innan man kommer till sjÀlva fallet som Àr imponerande. Vattnet faller sÀkert 30 meter rakt ner frÄn berget till en liten bassÀng innan det rinner vidare i mindre fall. NÀr vi anlÀnde sÄ var det nÄgra personer som stod och fotograferade men de gav sig snart ivÀg och vi var ensamma, vilket vi varit hela vÀgen upp ocksÄ. SÄ en badsugen Lucina, som hade tagit med sig badklÀder, gjorde slag i saken och klev ner i bassÀngen under det majestÀtiska fallet. Det blev tvÄ dopp i det iskalla vattnet innan vi beslöt att börja vÄrt ÄtertÄg. Just nÀr vi var pÄ vÀg ner kom ett par gÄende, men de sÄg inte lika badsugna ut som Lucina.
Den 20:e april bestÀmde vi oss för att det var dags att segla till en av vÄra favoritstÀllen, Mytikas pÄ Greklands fastland. Efter att ha ankrat som enda bÄt i viken gick vi en skön promenad pÄ Mytikas halvmils lÄnga strand och tillbaka med avslutning pÄ favoritfiket med glass och bakelse. Fortfarande syns mÄnga hotell lÀngs stranden i olika stadier av förfall, förmodligen resultatet av Greklands ekonomiska kris, eller uppbyggnad. Vi besökte ocksÄ Afrodite, frukt- och grönt affÀren som ligger i staden och som vi gillar. Det var kul dÄ grektanten som förestÄr affÀren omedelbart kÀnde igen oss och lös upp med ett stort leende och öppnade famnen för en kram, men hon fick ocksÄ en puss pÄ kinden av Lucina. Och det kÀndes lite som att komma hem igen nÀr vi vandrade runt pÄ Mytikas gator.
För fler tankar, erfarenheter rÄd och tips om att segla bortom horisonten sÄ finns min bok med samma namn till salu. Klicka hÀr för att fÄ mer information.
