Från skärgårds- till oceansegling
Då var vi igenom den spektakulära Korinthkanalen och ute på västra sidan av det 6 km smala näset mellan Peloponnesos och fastlandet, mellan Egeiska havet och Joniska havet. Vi gick in i Korinth direkt efter kanalen, staden som ligger i östra delen av Korinthbukten. Som förra gången jag var här för två år sedan, då på väg österut, fanns ingen plats i den lilla marinan utan vi blev hänvisade till den stora kommersiella hamnen.
När vi nu styr kosan västerut mot Joniska havet igen så börjar jag inse att vi inte kommer att besöka de turkiska vikarna på ett tag. Men de har gett oss många härliga upplevelser under den tid vi spenderat längst kusten från Finike i söder till Bodrum i norr. Att lämna Turkiet fyller mig lite med vemod, inte bara för dess skönhets skull utan i ännu större utsträckning för alla varma människorna vi mött.
Med några som stannade kvar från gamla besättningen och lite nytillskott lämnade vi Kykladerna och seglade in i Saroniska bukten, in mot Korinth-kanalen som skall passeras kommande helg på väg mot Joniska havet. Kykladerna gav oss lite Meltemi som avsked på ankarplasen i Sounion, men sen har det vara lugna vindar med bad från tampen efter Sarita och besök av delfiner.
Just nu ligger vi förtöjda vid kaj i den lilla staden Merikha på ön Kithnos och vinden blåser svagt från sydväst och Metemin som vi stångats med några dagar innan lyser helt med sin frånvaro. Även i morgon lär det bli vindstilla och det är motorsegling som gäller i den västra delen av Cykladerna just nu. Och även om den grekiska nordvinden Meltemin inte blåst med full styrka har den gett oss kulingvindar i byarna och härliga seglingar då vi planerat rutten för att få helst halvvind
Vi satt på tavernan med utsikt över Sarita och andra båtar ankrade i den vackra viken Fikiadha på norra Kithnos och njöt av solnedgången när tre master syntes ÖVER den närmaste ön, Loukas. In till ankarplatsen gled en av världens största segelbåtar, Maltese Falcon en 88 meter lång privat yacht som med sina nästan 60 meter höga master syns lång väg.
På land händer det att jag går in i ett rum för att uträtta något speciellt, men när jag väl är där har jag totalt glömt bort vad det var. På en båt sker något liknande men ändå olika. Det illustreras av att jag på vägen till Symi från Rhodos från sittbrunnen gick ner i ruffen för att hämta fler kuddar till Lucina som stod och styrde, och kom upp efter en halvtimme – utan kuddar.
Kea blev den sista ön med våra nuvarande gäster ombord på vår väg över Kykladerna där vi under tio dagar seglat över 200 sjömil. Med en väntad period med lite starkare Meltemi, med byar över 15 m/s, så lockade en skyddad marina under vår vänteperiod till nästa gäng som anländer söndagen den 5:e juli, så vi styrde kosan mot Olympic Marina just söder om Lavrion alldeles vid det grekiska fastlandets sydostligaste udde.
Efter en natt med ryck i aktertamparna från vågrörelserna som smugit sig in i hamnen i Naoussa marina så hade vinden lugnat sig och byarna var under 15 m/s och de brytande sjöarna färre och inte så höga. Vi bestämde oss för att fortsätta fortsätta vår segling västerut genom Kykladerna, vilken ö vi hamnade på fick vindriktningen bestämma.
Det bästa sättet att segla är med tid och utan massa måsten i agendan då vädret påverkar allting ombord så mycket. Efter att ha plockat upp det första gänget för sommaren på Kos kunde vi konstatera att den ibland starka Grekiska nordvinden Meltemi skulle blåsa bland Tolvöarna hela veckan (mellan 12 och 15 m/s) och vår destination var i rakt nordlig riktning. Så vi ändrade våra planer.
Det finns många sätt att fira midsommar på och att göra det med borrmaskin, fil och skruvmejsel i hand är ett sätt som vi börjar bli vana vid och jag tycker är helt OK (och Lucina har en viss förkärlek för). När barnen blivit stora har dansen kring midsommarstången blivit mindre attraktivt och att få båten att fungera innan de första gästerna anländer känns prioriterat, om man nus kulle hitta en stång på Kos där vi nu är.
Det är underbart att mer kunna råda över sin egen tid, inte behöva oroa sig för om det blir en regnig dag (har inte regnat någon dag av de tre somrar jag spenderat här nere) och enda problemet med vatten- och lufttemperaturen är att den kan vara för hög. Men priset att ha en egen båt är det ständiga arbetet med alla projekt som måste, bör eller kan göras.
När vi kom in genom gattet till viken med den lilla byn Pedi (eller Pethi) kändes lite grand som att komma hem. Vi har varit här många gånger förut under de två säsonger vi spenderat i området kring Tolvöarna och den turkiska kusten. Nu har vi lämnat Symi och kommit till Kos så det är dags att skriva ett lite ode till ön då det är en av favoriterna i med sin kombination av trevliga atmosfär, vackra huvudstad och fina vikar.
Symi är enligt mig en av de mest charmiga öarna i den grekiska övärlden och närheten till en annan kontinent blir tydlig då man från ankarviken Pedi kan se solen gå upp över Turkiet. Och det är förmodligen därifrån de kommit, alla flyktingar som var samlade utanför hamnkontoret i huvudstaden Symi när vi skulle anmäla oss och få vårt seglingstillstånd stämplat.
Det var ett efterlängtat återseende när Lucina och jag flög ner till Rhodos onsdagen den 10:e juni för sommarens äventyr. Hon hade visserligen fått besök av oss i Påskas med resultatet av en nymålad botten, utbytta zinkanoder och en ny handpumpad toalett installerad som ersättning för den gamla vacuum toaletten som skapat väl mycket skitjobb vid det här laget. Men arbetslistan är lång så någon brist på projekt har vi inte.
Har ni möten i båtklubben som ni vill förgylla med ett föredrag kommer jag gärna och föreläser. Det burkar bli en blandning med prat, bilder (har över 30 000 från mina seglingar att välja mellan), filmer och en dialog när frågorna kommer. Populäraste ämnet är Bortom horisonten – skillnaden mellan skärgårds- och oceansegling, men det finns fler teman att välja mellan. Segling i Patagonien, astronomisk navigation och hur det är att arbeta som professionell charterbesättning är några andra ämnen. Jag kan även anpassa ämnet efter de önskemål som finns.
Har du frågor om hur det är att segla bortom horisonten kan du ställa dem här genom att skriva i kommentarsfältet (klicka på “leave a comment” ovan). Om jag själv inte kan svara på frågan kan jag hänvisa till andra som kan eller någon annan läsare kanske svarar. Det kan också resultera i ett inlägg från mig i ämnet där jag utvecklar mina tankar.
Internationellt är det vanligt med svajankring och i tropikerna är det den dominerande ankringsmetoden, ofta innanför ett rev som skyddar från oceanvågorna men som inte blockerar den svalkande passadvinden. Vad som är en bra ankarutrustning och vad man skall tänka på vid ankring har jag ägnat ett kapitel på över 20 sidor i min bok Bortom horisonten. Här finns länkar till mer information.
Den mest populära formen av charter är bareboat, och samtidigt är det den form som kräver mest av deltagaren, men det finns lite allmänna förhållningsregler för att göra semesterns till den dröm man planerat för. Här är några av dem.
Min bok Bortom horisonten finns nu ute i bokhandeln. Det går även bra att köpa direkt från mig på denna hemsida eller vid någon av mina föredrag.
En båt är en kompromiss där olika egenskaper är bra för olika personer och preferenser, vilket också kan ändras över tiden. Svårigheten att hitta rätt båt kan illustreras av ett uppdrag jag fick av en tidigare chartergäst, en framgångsrik börsmäklare i New York, i mitten av 1980-talet. Han hade bestämt sig för att köpa en segelbåt och anställde mig under ett par månader för att hitta sin drömbåt.
