Från skärgårds- till oceansegling
Båtens navigationsbord är som en magnet till allt löst ombord. Där borde det ligga ett sjökort, en loggbok, passare och transportör och eventuellt en lokal guidebok. Det kan hända att man hittar något av de föremålen under högen av diverse odefinierbara prylar, grunkor, saker och tingestar som samlats i högar ovanpå, men det är mer slumpmässigt och tur.
Den så kallade vinterserien i Auckland i den 36: e upplagan av America’s Cup har börjat. För mig har dock den 26:e september 1983 skrivit in sig som dagen då Americas Cup förändrades för alltid. Australia II med John Bertram som rorsman hade just besegrat Liberty med Dennis Connor som skeppare i den sjunde och avgörande seglingen i Americas Cup-finalen i Newport. Och jag hade privilegiet att få vara med hela sommaren ombord på Swan 57:an jag då var skeppare på.
Segling i Grekland med Sarita har skjutits på framtiden i Corona-19 tider men vi har njutit av vår tid i Sverige och har härliga upplevelse av en fjällvärld som skiftat från vinter till vår. Vi har åter uppräckt och fått bekräftat att vi kommer från ett fantastisk land med möjligheter att uppleva en natur som är unik. Allt från att skida på ett kalfjäll helt själva till att följa en forsande älv under snösmältningen.
Vi har blivit testpiloter för ett nytt klädmärke för sjöställ, Quadra 4. Initiativtagaren är Totte Lindahl vars tanke är att att ta fram prisvärda kläder med kvalitet där en viktig del är återkoppling från seglare när det gäller att utforma detaljerna på så bra sätt som möjligt.
Vi har nu varit i Grekland periodvis under sju år och har under tider mer och mer blivit imponerad av många yrkeskårers skicklighet och stolthet över sitt arbete och generositet i sitt agerande. Det har varit båtbyggare på Symi, kypare i Sivota, bilmeck i Preveza, tandläkare i Vonitsa, torghandlarna på de lokala marknaderna och många fler. Det förgyller tiden här som då inte bara blir segling och vackra vikar med värme, sol, och bad utan också möten med människor.
Det har varit många trådar på sociala medier om försäkringar för båtar på långfärdssegling. Ämnet är aktuellt då man kan läsa om att Alandia har sagt upp många av sina försäkringar (och erbjuder nya till högre premie och förändrade villkor) och Pantaenius ställer högre krav på båtarna (riggålder och storlek på båt). Själv fick jag min försäkring uppsagd från Alandia, så jag försökte titta på vilka alternativen var och tänkte dela med mig av det arbetet och vad jag kom fram till.
Vi lämnade Sarita efter en eftermiddag med åskfronter som skakade henne på vaggan, men allt kändes tryggt när vi styrde kosan mot nästa äventyr, seglingen med Azizam till Västindien. Men först måste vi ta oss till Marseille där båten ligger. En färd som inkluderade en färja mellan grekiska Igoumenitsa och italienska Venedig och som vi planerade att ta det lugnt på. Med tältet i bagageutrymmet ville vi uppleva så mycket som möjligt innan ankomsten till slutmålet
Jag följer en hel del seglingssidor på nätet och upplever att det är mycket fokus på det som är farligt, häftigt och extremt, men framför allt där det slås rekord av olika slag. Jag får leta efter det som jag upplever är essensen av segling, upplevelser från de som i lugn och ro med gott sjömanskap njuter av livet till havs och mötet med nya kulturer.
Det är nu snart två år sedan jag skapade webbplatsen “Bortom horisonten” med syftet att dela med mig av det jag brinner för, långfärdssegling. Det har blivit 80 inlägg sedan dess, blandat med bloggar från sommarens seglingar och reflektioner och tankar om segling. Det är nu dags för tio i topp när det gäller antal besök, och det mest populära inlägget handlade lite överraskande om toaletter ombord.
Långfärdssegling för mig är ett sätt att leva där jag bara använder det jag behöver i ett så autonomt system som möjligt där jag samtidigt har friheten att upptäcka nya världar, alltid nära mig själv och de som finns omkring mig, i samklang med naturen. Det ger en tacksamhetskänsla som gör att jag börjat leta efter sätt att återgälda allt jag har upplevt och kommer att uppleva. Jag hoppas att jag kommer hitta aktiviteter som inte bara ger en inre tillfredsställelse utan också hjälper andra.
När seglingssäsongen i Grekland förkortades så gav det möjlighet till andra upplevelser av ett helt annat slag på Svalbard. Att uppleva denna ögrupp, som ligger cirka 130 mil från nordpolen och har världens nordligaste stad/by på 78:e breddgraden, gav mersmak. Ögruppen som har fler isbjörnar än innevånare och där man inte för röra sig utanför staden Longyearbyen utan att ha en beväpnad guide gör det spännande.
När man surfar runt på nätet blir jag ibland förvånad hur båtmänniskor lyckas med de mest fantastiska bedrifter, då inte alltid i positiv mening. Jag tog några av dessa och publicerade på min Facebooksida Bortom horisonten (där samlar jag nyttiga länkar till båtrelaterad information – publiceras också automatiskt i denna hemsidas högerspalt). Klicka på länken nedan och titta på bilderna och lär av misstagen och förundras över hur det kan bli.
När man är ombord på båtar får man ibland frågor som visar att båtlivet kan vara ett mysterium för landkrabbor. Det gör att det ibland kommer frågor som dels beror på okunskap och kanske även lite obetänksamhet, om de tänkt ett steg till kanske de inte behövt ställa frågan. Men resultatet är att blir det ett tillfälle att le lite extra för oss seglare. Jag har samlat några exempel från min egen och andras erfarenhet.
Jag tror och hoppas att de drygt femtio personer som under söndagen den 18 oktober spenderade eftermiddagen i Rosättra hade lika trevligt som jag. Det var Nautiska Förlaget som arrangerade ett besök på Linjett-varvet och föreläsningar av två av förlagets författare, meteorologen Lars Göran Nilsson som pratade om moln och väder och undertecknad som pratade och visade bilder om segling bortom horisonten.