Från skärgårds- till oceansegling
Det vanligaste sättet att hyra båt på är så kallad ”bareboat”, man hyr en båt utan besättning. Då gäller det att få koll på att båten fungerar som det är tänkt innan avfärd och då kan det vara bra att ha en kontrollista. Jag har satt ihop ett exempel på en sådan som också kan fungerar vid en genomgång av den egna båten innan avfärd för längre segling.
Att ha en varvsperiod med arbete på båten innebär att vi återigen får en påminnelse om att det som kan se enkelt ut och vara en begränsad åtgärd på en båt oftast resulterar i en komplicerad renovering av betydligt större omfattning än den ursprungliga planen. Men samtidigt blir tillfredsställelsen större när projektet är i hamn och vi kan glädjas tillsammans med Sarita över alla förbättringar
Vi är tillbaka ombord Sarita efter vår sejour i Sverige och båtmässan och man kan säga att oordningen är återställd. Vi har fem hytter och en salong och kök på totalt cirka 30 kvadratmeter boyta ombord på Sarita som i nuläget är reducerat till en tredjedel då vi lever i en hytt, en halv salong och pentry. Resten är upptaget av verktyg, färgburkar, dynor, reservdelar, bra-att-ha prylar, segel, gummijolle och lite allsköns bråte. Helt normalt då båten är i ”work-mode” med andra ord.
Att ta bort och sätta dit skotskenor kan låta som en enkel uppgift, men på en äldre båt som Sarita kan de 90 genomgående bultarna för de drygt 5 meter långa skenorna med tillhörande mothållsskenor under däck vilja annorlunda. Det krävdes en hel del osande eder, frustration, demolering av inredningen, förstörda gängor, felmontering, extra kostnader, hjälp från vänner och nya lärdomar, bland annat ett tätmedel som överträffade våra förväntningar.
Det finns lika många sätt att långfärdssegla som det finns seglare, det är hela tiden en balansgång mellan bland annat kostnader och bekvämlighet där prioriteringar skiljer sig beroende på behov och förutsättningar. Vi har också minskat kostnaderna genom att nå ut till andra seglare för att köpa det vi behöver begagnat, reparera det mesta själva, renovera istället för att köpa nytt och att ta hand om sådant vi behöver som andra kasserat, dumsterdiving på varv.
Vi har blivit testpiloter för ett nytt klädmärke för sjöställ, Quadra 4. Initiativtagaren är Totte Lindahl vars tanke är att att ta fram prisvärda kläder med kvalitet där en viktig del är återkoppling från seglare när det gäller att utforma detaljerna på så bra sätt som möjligt.
Vi har bott i ett hus på Faial i Azorerna under en och en halv månad. Det var vänner som bor där och som skulle på semester och behövde någon att vakta deras hus och husdjur under tiden. Jag har besökt ön och värdparet tidigare under seglingar och semestrar, både på 1980 och 90-talet. Kärleken till dessa vackra öar med sitt lugna tempo har funnits kvar sen den tiden, så vi såg fram emot vår tid på Faial, och vi blev inte besvikna. Här är lite vad vi upplevde.
Framför oss låg sju veckor på Azorerna där vi skulle ta hand om en väns hus och husdjur medan de var på semester, något vi såg fram emot mycket. Det var bokat och klart och flyget var tidigarelagt en halvtimme så inpackning av bil och promenad till flygplatsen gjordes under lite tidspress. Allt såg bra ut, det enda stressiga planbytet var i Berlin på en och en halv timme, men med ett tidigarelagt flyg borde det gå utan problem.
Det var kärlek vid första ögonkastet. När jag angjorde Faial på en Atlantsegling första gången 1980 slogs jag av skönheten och lugnet på ön. Sen dess har det blivit fler återbesö. Under ett besök 1991 reste jag runt på en del andra öar för att skriva en artikel för resetidningen Vagabond. Den finns bifogat i detta inlägg. Mycket har förändrats sedan dess, men mycket är detsamma.
Vi har nu varit i Grekland periodvis under sju år och har under tider mer och mer blivit imponerad av många yrkeskårers skicklighet och stolthet över sitt arbete och generositet i sitt agerande. Det har varit båtbyggare på Symi, kypare i Sivota, bilmeck i Preveza, tandläkare i Vonitsa, torghandlarna på de lokala marknaderna och många fler. Det förgyller tiden här som då inte bara blir segling och vackra vikar med värme, sol, och bad utan också möten med människor.
Erfarenheten visar att teak däck i allmänhet och sådana som är skruvade i synnerhet har en begränsad livslängd. Vårt skruvade däck på Sarita hade börjat nå sin gräns då det var både tunt och läckte. När vi började med projektet att ta bort teaken visste vi att det skulle bli en utmaning efter att tittat på åtskilliga Youtube-filmer av båtägare som startat med samma arbete. I denna statusrapport finns lite fakta om vad vi gjort hittills och våra tankar om hur vi tänker fortsätta.
Efter att ha tagit ledigt från våra fasta heltidsjobb och seglat de sex senaste somrarna i Grekland och Turkiet med runt 300 gäster ombord har det blivit lite si och så med underhållet på Sarita. Det har mest blivit förberedelser för sjösättning och upptagning. Nu när vi bor ombord så har vi mer tid för lite större projekt, och många projekt blir det. Vi samlade ihop en åtgärdslista som nu är uppe i 112 större och mindre projekt, och listan växer.
Det har varit många trådar på sociala medier om försäkringar för båtar på långfärdssegling. Ämnet är aktuellt då man kan läsa om att Alandia har sagt upp många av sina försäkringar (och erbjuder nya till högre premie och förändrade villkor) och Pantaenius ställer högre krav på båtarna (riggålder och storlek på båt). Själv fick jag min försäkring uppsagd från Alandia, så jag försökte titta på vilka alternativen var och tänkte dela med mig av det arbetet och vad jag kom fram till.
Båtmässan Allt för sjön är över och montern Segla bortom horisonten är nedmonterad, men den positiva känslan av alla intressanta möten och samtal finns kvar. Tänk att det finns så många som i olika stadier funderar omkring att segla långt och bo ombord segelbåt. Inspirerande och spännande. Alla som var med i montern var överens, det var ett lyckat koncept som alla ville vara en del av även nästa år.
Dags att summera upplevelserna från 5 500 sjömil från Marseille till Nassau ombord på katamaranen Azizam med videos och text. Vi är nu tillbaka till vår båt Sarita i Grekland även om upplevelserna ombord Azizam finns i färskt minne och en tacksamhet över att få varit med om seglingen och alla lärdomar vi fått under resans gång.
Vad är det som gör det livet så attraktivt för oss så att vi har gett upp ett fast arbete och tillgång till all den service och möjligheter som livet i land ger och har tvingats att omvärdera det mesta från hur vi levt våra liv tidigare. Vi har försökt sammanfatta våra viktigaste tankegångar under åtta rubriker.
Från St Martin till Nassau i Bahamas är det nästan 1000 sjömil (180 landmil), en sträcka vi seglade på tio dagar med fem stopp med en kallfrontspassage som gav starka vindar, moln, lite regn och temperaturer på under 20 grader, ovanligt kyligt även för Bahamas. Men det började med en övernattningssegling till Virgin Gorda i Jungfruöarna som med all tydlighet visade att Irma ödelagt mer än St Martin.
Efter att ha upplevt ett av orkanen Irma sargat St Martin från Marigot och Simpson bay gav vi oss av till Orient bay på dess lovartssida. Vid en första anblick såg det mesta bra ut från ankarplatsen bakom ön Pinel. Även om öns byggnader var raserade så pågick återuppbyggnad.
När vi ombord katamaranen Azizam närmade oss Antigua pirrade det i magen. Jag har spenderat mycket tid i detta seglingscentrum men det var över tjugo år sedan jag varit här senast och redan då hade förändringens vindar startat och frågan var om jag alls skulle känna igen platsen jag tyckte så mycket om och hade så många minnen från.
Det var över tjugo år sedan jag var i Västindien senast så jag var spänd på hur mycket som ändrats och hur mycket som var detsamma. Att anlända med en 26 meters katamaran med all den komfort som överseglingen inneburit, och den servicenivå vi hällt, gjorde också att ankomsten blev annorlunda. Våra upplevelser från ankomsten till Barbados till vi närmar oss Antigua, via Martinique och Iles des Saintes, handlar denna del av bloggen om.
Från kap Verde började Atlantseglingen med ovanligt lugna passadvindar, men det blev en händelserik översegling ändå där vi badade bubbelpool på fördäck, stod vakter, städade, badade i havet, fick fisk, och gjorde alla små reparationer, inklusive uppröjning efter en elbrand.
Beslutet att segla till Västindien via Kap Verde öarna kändes helt rätt när vi fick väderprognosen inför vår avfärd. Ju snabbare vi kunde starta med en sydvästlig kurs desto bättre då ett lågtryck skulle bildas väster om Kanarieöarna och fördjupas med upp till kulingvindar från väst och ett område med i stort sett stiltje söder om den horisontala fronten.
Efter att ha passerat Gibraltar öppnade Atlanten sin stora famn med lugnt väder som innebar motorsegling. Men det stora havet hade planer för oss med kulingvindar och en upprörd havsyta som ställde till en del problem för oss på vår färd söderut mot värme och etappmålet Teneriffa.
Efter anlänt ombord på katamaranen Azizam i Marseille var det arbete direkt med fix och proviantering, det var bråttom att hinna förbi Lejonbukten innan Mistralen började.
Vi lämnade Sarita efter en eftermiddag med åskfronter som skakade henne på vaggan, men allt kändes tryggt när vi styrde kosan mot nästa äventyr, seglingen med Azizam till Västindien. Men först måste vi ta oss till Marseille där båten ligger. En färd som inkluderade en färja mellan grekiska Igoumenitsa och italienska Venedig och som vi planerade att ta det lugnt på. Med tältet i bagageutrymmet ville vi uppleva så mycket som möjligt innan ankomsten till slutmålet
