Från skärgårds- till oceansegling
Det är alltid trevligt när uppskattning kommer helt överraskande. Ett mail om ett pris jag aldrig hört talas om som jag vunnit för artiklar i en medlemstidning påminde mig om ett annat pris. Ett pris som jag heller aldrig hört talas om som jag tilldelades på 70-talet efter en räddningsaktion i Trollhätte kanal från båten jag då var delägare i.
I det här inlägget delar jag med mig av de erfarenheter och lärdomar jag fått av att hamnat i hårt väder till havs. Även om jag seglat ett tiotal Atlantöverfarter och fram och tillbaka mellan USA:s östkust och Västindien mer än en handfull gånger så har jag varit med om väldigt få riktig otäcka stormar. Jag har sett det som en en av mina viktigaste uppgifter som skeppare att minimera risken för att hamna i riktigt svåra oväder även om de är nästan omöjligt att undvika det helt. Men trots min ambition har det blivit en hel del kulingar, någon storm och även erfarenheter från två orkaner, en för ankar på USA:s ostkust (Gloria 1985) och en till havs (Frances 1996).
Köp en present till en seglingsintresserad vän, eller till dig själv. “Bortom horisonten” kan köpas för 130:- plus frakt. Det är en bok full med råd och tips illustrerade med egna erfarenheter om hur det är att segla bortom horisonten. Boken innehåller mina tankar och erfarenheter efter att ha seglat över 100 000 sjömil ombord på ett 50-talet olika båtar under ett halvt sekel, vad jag skulle vilja ha vetat innan jag gav mig iväg bortom horisonten.
Två vackra träbåtar från 1900-talets början delar plats i en lada vid Höga kusten, Magda IV som jag var delägare till på 70-talet och Ester. Gemensamt är att de har renoverats av Bo Eriksson som jag kontaktade när jag hade vägarna förbi med en förhoppning om att få återse “min” gamla båt, men jag fick så mycket mer än det.
En epok i våra liv avslutas och därmed kan en ny fas ta sin början. I tolv år har vi fått de finaste upplevelserna tillsammans med Sarita och vi känner stor tacksamhet för allt hon gett oss. Men det är med blandade känslor vi lämnade henne i Cleopatra Marina och startade resan norrut.
Även om vi inte uppdaterat vår blogg på över ett halvår kan de som följer oss på vår Facebooksida se att det har hänt en hel del ändå. Detta inlägg sammanfattar hur vi köpte en VW Caddy maxi och körde till Grekland för att tömma Sarita på våra personliga ägodelar efter vi tagit upp henne på land och satt upp henne till försäljning samt vår resa till stugan i Tänndalen där vi bott under hösten och vintern med undantag för en resa till Nordnorge under september.
En ny video som sammanfattar vår tid ombord Sarita vintern 2022/23 när vi låg i vattnet i Messolonghi marina. Vi valde marinan då det var ett för oss nytt outforskat område, en skyddad marina och ett prisläge som var lägre än de runt Preveza och Lefkas. Videon visar vår vardag ombord och våra utflykter i staden och dess omgivning. Länk till videon finns i artikeln.
Vi har klivit iland och Sarita, som varit vårt flytande hem de senaste sex åren och som vi seglat de senaste elva åren, är till salu. Det var ett beslut som inte kom hastigt utan har mognat fram under en längre tid. Även om beslutet känns rätt så är det känslomässigt tungt och att ta avsked är svårt. En lust att pröva nya aktiviteter har växt och då upplever vi att ägandet av en stor segelbåt i Medelhavet snarare har blivit ett hinder från andra upplevelser vi vill göra, speciellt med en nyfunnen kärlek för fjällvärlden med vandring och skidåkning
Båtens navigationsbord är som en magnet till allt löst ombord. Där borde det ligga ett sjökort, en loggbok, passare och transportör och eventuellt en lokal guidebok. Det kan hända att man hittar något av de föremålen under högen av diverse odefinierbara prylar, grunkor, saker och tingestar som samlats i högar ovanpå, men det är mer slumpmässigt och tur.
Efter att ha seglat i Grekland till och från under mer än tio år har kärleken till landet vuxit, framför allt till människorna vi möter. Så vi delar med oss av några erfarenheter vi gjort som kan spegla olikheterna och visa på en del oskrivna regler som finns i samhället, allt utifrån vårt perspektiv och våra erfarenheter
Just nu håller Antigua Sailing week på som är avslutningen på vintersäsongen i Västindien. För 40 år sedan deltog jag i seglingarna ombord på båten War Baby vilket jag skrev en artikel om. Mycket har ändrats sen dess men mycket är också detsamma men lite nostalgi kan förgylla livet så nu publicerar jag artikeln igen med lite bilder från 1983.
Deo, vår Renault Clio, har med trasig motor fått en ny ägare som vi hoppas kan ge Deo ett nytt liv. Vi har fått uppleva mycket med Deo som reskamrat och det kändes inte mer ’än rätt att sammanfatta vår tid tillsammans i ett inlägg. Läs gärna om våra upplevelser med Deo.
I en tid där seglingsbloggar och vlogs beskriver ett långseglarliv med bild och text om livet på sandstränder, utflykter till vattenfall och paraplydrinkar i baren så känns det befriande att läsa Niklas Krantz bok ”Hafsorkesterns haverier” där han berättar om allt som gick snett under jordenruntseglingen ombord på sin Bavaria 30. Läs gärna mer om vad jag tycker om boken i inlägget.
Äntligen båtmässa igen efter uppehållet under pandemin. Som vanligt innehåller den mycket matnyttigt, även för långfärdsseglare. Speciellt Fredagen den 17:e mars så är det många föredrag på Marina scenen som handlar just om att segla bortom horisonten, jag finns också med på ett hörn där. Så välkomna ombord på mässan “Allt för sjön”.
Nu har jag publicerat fyra E-böcker/artiklar vars innehåll jag bjuder på för intresserade läsare. Efter att ha scannat över 20 000 diabilder från mitt seglarliv och andra resor så började minnena dyka upp och behovet av att dokumentera lite av upplevelserna. Även om jag gör det mer för att “knyta ihop säcken” och för att jag själv tycker det är kul att se tillbaka på den delen av mitt liv så kan innehållet intressera flera, både de som var med på den tiden och andra. Så jag håller på att skriva de olika delarna av mitt seglarliv som E-böcker och de blir tillgängliga allteftersom jag blir klar med de olika delarna beroende på tid och lust.
Ombord på Sarita har vi återkommande haft behov av att prata om den oro vi upplever ombord då det hjälper oss att hitta sätt att agera i de situationer vi känner oro inför. Att leva på naturens villkor innebär inte bara möjligheten att njuta av vad den erbjuder utan också att hela tiden anpassa sig till dess olika skiftningar. En fantastisk ankarplats kan snabbt förvandlas till en farlig plats om en intensiv åskfront passerar och en behaglig segling på havet kan snabbt bli en kamp för överlevnad om man överraskas av en storm.
Att bo ombord på en segelbåt är för oss inte bara ett sätt att få segla, det är en livsstil som innebär så mycket mer. Med glimten i ögat har vi nu försökt definiera vad de gemensamma tecknen är för oss som bor ombord i jämförelse med de som bor iland. Förhoppningsvis kan de ge både ett igenkännande leende och/eller insikter i vad skillnaderna är.
Tänndalen i svenska fjällen har blivit vårt hem denna höst och vinter i väntan på att flyga ner till Sarita och Grekland igen i vår. Vi har sett naturen gå från grönt till höstens alla färger och kunnat njuta av både vandringar och skidåkning, både längs och utför,i en vacker natur. Vi har till och med blivit med stuga i Åsvallen mellan Funäsdalen och Tänndalen.
Köp E-boken Ombord del 1: Ungdomsåren om mina seglingar i Stockholm skärgård på 60 och 70-talen med gamla träbåtar jag var delägare i, inklusive en Skärgårds-55:a och en R-10:a från 1904. Utdrag från en kommentar från Peter, en läsare: “Fem stjärnor! Jag sträckläste den igår kväll/natt med många skratt o stor igenkänningsfaktor.”Magnus minnen” får mina varmaste rekommendationer”.
Den så kallade vinterserien i Auckland i den 36: e upplagan av America’s Cup har börjat. För mig har dock den 26:e september 1983 skrivit in sig som dagen då Americas Cup förändrades för alltid. Australia II med John Bertram som rorsman hade just besegrat Liberty med Dennis Connor som skeppare i den sjunde och avgörande seglingen i Americas Cup-finalen i Newport. Och jag hade privilegiet att få vara med hela sommaren ombord på Swan 57:an jag då var skeppare på.
Grekland har “lockdown” och utegångsförbud mellan 21.00 och 05.00. Sarita är därmed förbjuden att segla och utforska ankarplatser. Vi har dock bytt miljö från att legat på land i Cleopatra Marina i Aktio i över tre år ligger Sarita och guppar i vattnet i Preveza marina tvärs över sundet som leder till Amvrakikobukten. Här trivs vi också och har vi börjat hitta nya rutiner, utforska nya områden och träffa nya människor i ett Grekland som liksom resten av världen slåss mot ett virus.
Segling i Grekland med Sarita har skjutits på framtiden i Corona-19 tider men vi har njutit av vår tid i Sverige och har härliga upplevelse av en fjällvärld som skiftat från vinter till vår. Vi har åter uppräckt och fått bekräftat att vi kommer från ett fantastisk land med möjligheter att uppleva en natur som är unik. Allt från att skida på ett kalfjäll helt själva till att följa en forsande älv under snösmältningen.
En bra egenskap hos långfärdsseglare är flexibilitet, planer är bra att ha men att kunna ändra dem är en förutsättning för att undvika stress och besvikelse för det blir sällan som man tänkt sig, ofta bättre om man är flexibel. Så har det blivit för oss och för de flesta i Coronavirusets tid.
Efter en period på över två år med båtrenovering på varvet så har det blivit många timmar på däck, i ruffen, i motorrummet och i kölsvinet. Men tiden har inte bara spenderats med båtjobb, vi har besökt Sverige, Azorerna, Svalbard och leveransseglat till Bahamas. Men det vi minns bäst är alla utflykter i trakten och promenader i närområdet under lågsäsongen, då inga turister är här.
Vi har blivit testpiloter för ett nytt klädmärke för sjöställ, Quadra 4. Initiativtagaren är Totte Lindahl vars tanke är att att ta fram prisvärda kläder med kvalitet där en viktig del är återkoppling från seglare när det gäller att utforma detaljerna på så bra sätt som möjligt.
