Från skärgårds- till oceansegling
Jag fick en förfrågan från redaktionen på Oceanseglingsklubbens medlemstidning Oceanseglaren att skriva en kort artikel om mina tankar om segel för långfärdsbåtar. Det resulterade i texten nedan som beskriver mina tankar utifrån de erfarenheter jag haft från att ha seglat ombord olika båttyper med olika rigg under olika väderförhållanden under mina år på havet.
Det är inte bara vid stadskajer och i en del marinor som det kan behövas ankras med stävankare och linor i aktern. På många lite trånga naturhamnar i framför allt Grekland och Turkiet så krävs det att man har linor i land för att få rum fler båtar och för att det inte är tillräckligt grunt mitt i vikarna för ankaret att få fäste. Många vikar är ganska djupa i mitten med en lutning upp mot land och det borgar för att om man drar ankaret mot land så får man bättre grepp i den “uppförsbacke” man får när man ankrar mot land.
Skillnaden mellan vad jag benämner en stadskaj och marina är att stadskajen drivs av staden medan marinorna är privatägda och därmed ofta är större, har mer service och drivs kommersiellt. Många stadskajer i Medelhavet har inga permanenta förtöjningslinor utan man förväntas använda sitt eget ankare vid tilläggningen även om fler och fler av stadskajerna börjar installera förtöjningslinor. Hur vi ombord Sarita brukar lägga till och hur man kan hantera om man fastnar i varandras ankare handlar Lägg till Medelhavet del 2 om.
En av de stora skillnaderna mellan att segla i svenska farvatten och bortom horisonten är hur man ankrar i vikar och lägger till i marinor. Ombord på Sarita har vi genom att segla i Grekland och Turkiet ett tiotal år fått träna i tilläggningar. Vi har oftast varit två personer ombord på en 16-meters 20 ton tung segelbåt med ganska lång köl, inte helt lättmanövrerad med andra ord. Men vi har haft en bogpropeller vilket har underlättat. Del 1 kommer att handla om att lägga till i en marina som har permanenta förtöjningslinor vilket är vanligt i Medelhavet, man behöver då inte använda sitt eget ankare. Senare inlägg täcker tilläggning vid kaj med eget ankare vilket är vanligt vid stadskajerna, svajankring i vikar och ankring med linor iland.
I det här inlägget delar jag med mig av de erfarenheter och lärdomar jag fått av att hamnat i hårt väder till havs. Även om jag seglat ett tiotal Atlantöverfarter och fram och tillbaka mellan USA:s östkust och Västindien mer än en handfull gånger så har jag varit med om väldigt få riktig otäcka stormar. Jag har sett det som en en av mina viktigaste uppgifter som skeppare att minimera risken för att hamna i riktigt svåra oväder även om de är nästan omöjligt att undvika det helt. Men trots min ambition har det blivit en hel del kulingar, någon storm och även erfarenheter från två orkaner, en för ankar på USA:s ostkust (Gloria 1985) och en till havs (Frances 1996).
Hur man skall hantera hårt väder till havs är ett kärt ämne med nästan lika många åsikter som ankring och ankare, och de flesta har en historia att berätta om hur mycket det blåste när de var ute på havet. Även om jag genom planering försökt minimera risken för att hamna i oväder är det i stort sett omöjligt att undvika på längre havspassager, speciellt i områden med lågtrycksbanor. I två inlägg delar jag med mig av mina tankar och erfarenheter om hårt väder till havs och börjar med förberedelser.
Det andra inlägget om mina lärdomar från ett liv till havs fortsätter på samma tema som den första, med devisen att man lär sig genom sina misstag. Jag har funderat över mina erfarenheterna från att ha jobbat på segelbåtar som charterskeppare, gjort leveransseglingar och seglat på egen köl och samlat några av de viktigaste lärdomar av de misstag jag gjort eller incidenter jag varit med om under mina år på världshaven. Exemplen bygger på mina minnen från händelserna så gott som jag kommer ihåg dem och både lärdomarna och slutsatserna är mina egna.
Med devisen att man lär sig genom sina misstag har jag funderat över mina viktigaste lärdomar av de misstag jag gjort eller incidenter jag varit med om under mina år på världshaven. Det har varit allt från grundstötningar till sprickor i masten, situationer som på olika sätt uppkommit av okunskap, speciella omständigheter, otur eller ren klantighet (ofta i kombination). Så här kommer några exempel på misstag/incidenter och vad jag lärt mig från dem.
För att kunna njuta av ensamma exotiska ankarplatser i tropikerna behöver man ibland kunna navigera bland sandrevlar, korallhuvuden och rev i områden som är dåligt utmärkta på sjökort. Då gäller det inte bara att utnyttja den kunskap som finns samlad i guideböcker och använda sig av Google Earth, utan också att behärska “eye-ball navigation”, konsten att bedöma djup och bottentyp med hjälp av färgen på vattnet. Här lite råd på vägen och sex tips om hur man får bäst förutsättningar för att lyckas.
Efter att ha läst en uppsjö av seglingsböcker och artiklar samt spenderat en hel del tid till havs själv har jag försökt sammanfatta vad som verkar vara de största problemområdena ombord, där något går sönder på en seglande långfärdsbåt. Bland annat så finns både böcker och artiklar om erfarenheterna från båtarna som deltagit i ARC-seglingarna genom åren. Vilka är då de vanligaste problemen?
För mig och Lucina som bor ombord på Sarita är det viktigt att inte bara spara ihop så mycket pengar som möjligt och försöka ha en inkomst under seglingen för att ha råd med långfärdssegling som livsstil under en längre tid, utan ännu viktigare är att försöka minimera utgifterna. Detta då vi vill fortsätta att leva ombord så länge vi har lusten kvar ute att brist på inkomst hindrar oss och samtidigt inte ta bort njutningen av att leva ombord på en. segelbåt. Vi gör det på många olika sätt
Många känner av sjösjuka till havs då båten är i konstant rörelse. Med hård vind bygger sjön upp snabbt med ett stampande på kryssen och ett rullande på länsen. När det är vindstilla gör den alltid närvarande dyningen att båten sakta rullar eller niger till havs. Så innan avfärd är det bra att veta om man har anlag för sjösjuka och då ha testat vilken typ av motåtgärder som fungerar bäst, för det finns en uppsjö av motmedel.
Under oceanpassager kan man segla i veckor utan att se något annat än fria horisonter vilket är en del av den speciella upplevelsen som långfärdssegling innebär. Det innebär också att segla på natten och att ha ett system för vakter med uppsikt dygnet runt och komma in i rutiner till havs, men även att styra i havsvågor och leva ombord en båt som är i ständig rörelse. Läs mer om vad ska man tänka på och hur det kan se ut ombord.
Som det mesta med båtar är vilken utrustning man skall ha ombord en kompromiss. Ju fler prylar desto större bekvämlighet och säkerhet men också högre kostnader, tyngre båt och fler saker som kan gå sönder med resultatet att mer tid spenderas till reparationer och mindre till upplevelser. Listan nedan är långt ifrån komplett men ger en fingervisning om vad jag tycker är viktigt att tänka på när man utrustar båten för segling bortom horisonten.
Seglingsrutter och seglingsområden bestäms bland annat av hur man seglar; om man endast seglar på semestrarna, antingen i närområdet eller bit för bit, har tagit långledigt en begränsad period eller seglar på heltid. En annan viktig parameter är världsvädret där passadvindar och orkansäsonger är viktiga att förhålla sig till.
Den ideala båten är den bästa kompromissen, det finns ingen båt som uppfyller alla kriterier samtidigt. Vad som är den bästa kompromissen kan skilja sig markant beroende på personliga preferenser hos de som skall köpa båten samt var och hur den skall användas, vilket också kan ändras under livets gång. Hur går man då till väga för att hitta den ideala kompromissen?
Långsegling betyder olika saker för olika personer, men gemensamt är en längtan att segla bortom horisonten och skaffa nya erfarenheter och upplevelser. Vad är viktigt att tänka på inför man planerar att segla bortom horisonten, oavsett om det är semesteretapper eller som livsstil
En del som ger sig av på en långfärdssegling drar iväg och ser vad som händer medan andra vill förbereda sig minutiöst. Det finns inget rätt eller fel utan mer vad som fungerar för just dig som går i tankarna att segla bortom horisonten. Det är mycket att tänka på innan avsegling och att kunna ta del av erfarenheter från de som redan varit iväg kan vara ovärderlig hjälp. Var kan man söka information om man planerar att segla bortom horisonten, både på nätet och i föreningar.
Det finns många fantastiska områden i världen som är tillgängliga även för den som inte har en egen båt. Charterindustrin har vuxit sig stor och etablerat sig i de flesta länder som lockar med bra segling och en skärgård. Det finns flera olika sätt att hyra båt på, vad som är bäst beror på hur mycket man vill segla själv, servicenivå och hur mycket pengar man kan och vill investera i seglingsupplevelsen.
Det vanligaste sättet att hyra båt på är så kallad ”bareboat”, man hyr en båt utan besättning. Då gäller det att få koll på att båten fungerar som det är tänkt innan avfärd och då kan det vara bra att ha en kontrollista. Jag har satt ihop ett exempel på en sådan som också kan fungerar vid en genomgång av den egna båten innan avfärd för längre segling.
Solceller ingår i vår lösning för elförsörjning ombord och det finns mycket skrivit om detta (se länkar i inlägget), men frågan är hur man monterar dem. För att inspireras av hur andra har löst denna utmaning så gick vi runt i Lefkas marina bland de upp till 700 båtar som ligger där och såg vad andra hade för lösningar.
När man hittat den bästa platsen för att ankra så gäller det att få ankaret att hamna på vald plats och att greppa. Då gäller det att ha ett bra samarbete mellan fördäcksgasten som hanterar ankarspelet, och rorsman vid rodret. I stort sett följer det fyra steg; först fäller man ankaret på vald plats, sen låter man kättingen löpa ut för att sedan stoppa kättingen försiktigt och med rätt längd. Sista steget är att backa på ankaret för att säkra greppet.
I skärgården så ankrar de flesta med ett häckankare med fören mot land och har därmed en sträckt ankarlina, för det är oftast en ankarlina med på sin höjd en bit kätting närmast ankaret. Med sträckt ankarlina så minimeras slitaget. Bortom horisonten ankrar man oftare på svaj och svaret på frågan om kätting eller lina är bäst på en långfärdsbåt är nog bägge, även om kättingen grunden och linan mer är komplement.
Innan man släpper ner ankaret måste man planera för att det skall fungera bra och man skall kunna sova gott på natten. Det handlar om att ha koll på förutsättningarna på den plats man skall ankra på. Det gäller hur skyddad den är, typ av ankarbotten, djupet, vilket utrymme för att svänga runt ankaret som finns beroende på grund och andra båtar.
Den tredje artikeln om olika hjälpmedel som antingen gör livet lättare eller säkrare när man ligger till ankars på svaj. Det finns åtskilliga prylar som skall göra ankringen bättre men jag tar upp de som jag tycker är viktigast, snubber line, ankarsegel, ankarkrok, ankarvikt och triplina/markeringsboj.
