Från skärgårds- till oceansegling
Köp E-boken Ombord del 1: Ungdomsåren om mina seglingar i Stockholm skärgård på 60 och 70-talen med gamla träbåtar jag var delägare i, inklusive en Skärgårds-55:a och en R-10:a från 1904. Utdrag från en kommentar från Peter, en läsare: “Fem stjärnor! Jag sträckläste den igår kväll/natt med många skratt o stor igenkänningsfaktor.”Magnus minnen” får mina varmaste rekommendationer”.
Den så kallade vinterserien i Auckland i den 36: e upplagan av America’s Cup har börjat. För mig har dock den 26:e september 1983 skrivit in sig som dagen då Americas Cup förändrades för alltid. Australia II med John Bertram som rorsman hade just besegrat Liberty med Dennis Connor som skeppare i den sjunde och avgörande seglingen i Americas Cup-finalen i Newport. Och jag hade privilegiet att få vara med hela sommaren ombord på Swan 57:an jag då var skeppare på.
Grekland har “lockdown” och utegångsförbud mellan 21.00 och 05.00. Sarita är därmed förbjuden att segla och utforska ankarplatser. Vi har dock bytt miljö från att legat på land i Cleopatra Marina i Aktio i över tre år ligger Sarita och guppar i vattnet i Preveza marina tvärs över sundet som leder till Amvrakikobukten. Här trivs vi också och har vi börjat hitta nya rutiner, utforska nya områden och träffa nya människor i ett Grekland som liksom resten av världen slåss mot ett virus.
Segling i Grekland med Sarita har skjutits på framtiden i Corona-19 tider men vi har njutit av vår tid i Sverige och har härliga upplevelse av en fjällvärld som skiftat från vinter till vår. Vi har åter uppräckt och fått bekräftat att vi kommer från ett fantastisk land med möjligheter att uppleva en natur som är unik. Allt från att skida på ett kalfjäll helt själva till att följa en forsande älv under snösmältningen.
En bra egenskap hos långfärdsseglare är flexibilitet, planer är bra att ha men att kunna ändra dem är en förutsättning för att undvika stress och besvikelse för det blir sällan som man tänkt sig, ofta bättre om man är flexibel. Så har det blivit för oss och för de flesta i Coronavirusets tid.
Efter en period på över två år med båtrenovering på varvet så har det blivit många timmar på däck, i ruffen, i motorrummet och i kölsvinet. Men tiden har inte bara spenderats med båtjobb, vi har besökt Sverige, Azorerna, Svalbard och leveransseglat till Bahamas. Men det vi minns bäst är alla utflykter i trakten och promenader i närområdet under lågsäsongen, då inga turister är här.
Vi har blivit testpiloter för ett nytt klädmärke för sjöställ, Quadra 4. Initiativtagaren är Totte Lindahl vars tanke är att att ta fram prisvärda kläder med kvalitet där en viktig del är återkoppling från seglare när det gäller att utforma detaljerna på så bra sätt som möjligt.
Vi har nu varit i Grekland periodvis under sju år och har under tider mer och mer blivit imponerad av många yrkeskårers skicklighet och stolthet över sitt arbete och generositet i sitt agerande. Det har varit båtbyggare på Symi, kypare i Sivota, bilmeck i Preveza, tandläkare i Vonitsa, torghandlarna på de lokala marknaderna och många fler. Det förgyller tiden här som då inte bara blir segling och vackra vikar med värme, sol, och bad utan också möten med människor.
Vad är det som gör det livet så attraktivt för oss så att vi har gett upp ett fast arbete och tillgång till all den service och möjligheter som livet i land ger och har tvingats att omvärdera det mesta från hur vi levt våra liv tidigare. Vi har försökt sammanfatta våra viktigaste tankegångar under åtta rubriker.
Vi lämnade Sarita efter en eftermiddag med åskfronter som skakade henne på vaggan, men allt kändes tryggt när vi styrde kosan mot nästa äventyr, seglingen med Azizam till Västindien. Men först måste vi ta oss till Marseille där båten ligger. En färd som inkluderade en färja mellan grekiska Igoumenitsa och italienska Venedig och som vi planerade att ta det lugnt på. Med tältet i bagageutrymmet ville vi uppleva så mycket som möjligt innan ankomsten till slutmålet
Båtar är ett mysterium. Efter att två personer har jobbat hårt i två veckor på båten så vore det lätt att redovisa vad som är gjort. Men när jag sätter mig ned och skall lista alla åtgärder vi gjort så kommer jag knappt ihåg en enda, och Sarita ser ut som vanligt. Vårt mål har varit att minimimera utgifter, inte maximera inkomster när vi flyttat ombord.
Det var med spänning vi körde ombord Deo, vår Renault Clio, på färjan till Rostock i Trelleborg för vidare färd söderut. Det blev väldigt påtagligt att vi var på väg till Sarita med en fullpackad bil för att flytta ombord. Det hade varit fullt ös veckorna innan avfärd. För oss innebar det förändringar, att lämna arbeten och fast bostad och bli seglare på heltid.
Lucina och jag skall flytta ombord på Sarita och ha havet som vår omgivning. Vår sista arbetsdag på våra respektive arbeten är gjorda och flyttlasset går i påsk. Under en intervju för en artikel om långfärdssegling (se del 1) kom frågan vilka mina förväntningar och farhågor var inför förändringen, något jag brukar poängtera som en viktig del av förberedelserna.
Det ringde en journalist och ville skriva en artikel om hur man förbereder sig för långfärdssegling, och han hade läst min bok och ville göra en intervju. Det blev nog en längre intervju än han tänkt sig och hade utrymme för. Men det fick mig att tänka till och sammanfatta det viktigaste, som börjar med förväntningar och farhågor.
Ett bra vårtecken är båtmässan i Stockholm, Allt för sjön. Förutom alla båtar (mest motorbåtar på vårmässorna) och tillbehör så erbjuds en hel del föredrag, både utan kostnad i kortform och i för betalande åhörare i seminarium. I år en hel del föredrag med nyttigt innehåll för långfärdsseglare, alltifrån korta presentationer om hur man får upp personer som ramlat överbord till seminarium som ”Segla längre” för långfärdsseglare.
Jag sitter på pendeltåget på väg till mitt tillfälliga arbete. Ett snöblaskigt Stockholm passerar förbi och mellan Karlberg och Sundbyberg Centrum så passerar jag tegelhuset där jag växte upp i Huvudsta. Där finns sluttningen på husets bakgård där jag och Thomas besteg Mt Everest på vintern. Jag ska nu iväg till något okänt, men ändå bekant.
En del som ger sig av på en långfärdssegling drar iväg och ser vad som händer medan andra vill förbereda sig minutiöst. Det är mycket att tänka på innan avsegling och att kunna ta del av erfarenheter från de som redan varit iväg kan vara ovärderlig hjälp. Hos Oceanseglingsklubben bildas varje år en avseglargrupp av de som tänker göra slag i saken och börja sin segling bortom horisonten. En grupp som vill utbyta erfarenheter med varandra, en grupp som vi tillhör i år.
Så har de sista pusselbitarna fallit på plats och Lucina och jag kastar förtöjningarna för att segla ut bortom horisonten. Nu är det inte bara sommarseglingar i Medelhavet som lockar utan ett liv med båten som bostad och världshaven som bakgård. En livsstil som ger oss mycket av det vi värderar i tillvaron och som vi njuter av, något som vi även i framtiden vill dela med gäster ombord.
Att ta sig ombord i jollen utan hjälp har blivit mer och mer utmanande för mig med tiden. Inspirerad av en filmsnutt på Facebook om ett annorlunda sätt har jag nu upptäckt ett alternativt sätt att äntra gummibåten som är enklare och mer stilfullt än att försöka häva sig upp. Läs mer om hur det går till och se på filmen som steg för steg illustrerar tekniken.
Jag följer en hel del seglingssidor på nätet och upplever att det är mycket fokus på det som är farligt, häftigt och extremt, men framför allt där det slås rekord av olika slag. Jag får leta efter det som jag upplever är essensen av segling, upplevelser från de som i lugn och ro med gott sjömanskap njuter av livet till havs och mötet med nya kulturer.
Det är nu snart två år sedan jag skapade webbplatsen “Bortom horisonten” med syftet att dela med mig av det jag brinner för, långfärdssegling. Det har blivit 80 inlägg sedan dess, blandat med bloggar från sommarens seglingar och reflektioner och tankar om segling. Det är nu dags för tio i topp när det gäller antal besök, och det mest populära inlägget handlade lite överraskande om toaletter ombord.
Långfärdssegling för mig är ett sätt att leva där jag bara använder det jag behöver i ett så autonomt system som möjligt där jag samtidigt har friheten att upptäcka nya världar, alltid nära mig själv och de som finns omkring mig, i samklang med naturen. Det ger en tacksamhetskänsla som gör att jag börjat leta efter sätt att återgälda allt jag har upplevt och kommer att uppleva. Jag hoppas att jag kommer hitta aktiviteter som inte bara ger en inre tillfredsställelse utan också hjälper andra.
Välkommen till Bortom horisontens hemsida. Förutom en blogg jag skriver från mina seglingar, bland annat ombord S/Y Sarita i Medelhavet där jag och min livspartner Lucina numera bor, finns information om vilka tjänster som vi kan erbjuda. Framför allt min senaste bok “Bortom horisonten” men också hur du kan segla ombord Sarita, beställa föredrag eller transportseglingar och både teoretiska och praktiska utbildningar. Under drop-down menyn Nyttig info/länkar finns runt 1000 länkar till över 350 båtbloggar, med seglingar på alla världshav, över 200 videobloggar om segling, över 100 sidor med nautiska- seglingsinformation, ett 50-tal olika båttidningar på nätet och över 50 sidor med båttillbehör och tips. Där finns också olika jobbsidor om man är
När seglingssäsongen i Grekland förkortades så gav det möjlighet till andra upplevelser av ett helt annat slag på Svalbard. Att uppleva denna ögrupp, som ligger cirka 130 mil från nordpolen och har världens nordligaste stad/by på 78:e breddgraden, gav mersmak. Ögruppen som har fler isbjörnar än innevånare och där man inte för röra sig utanför staden Longyearbyen utan att ha en beväpnad guide gör det spännande.
Är du intresserad av att lära dig astronomisk navigation och hantera en sextant, eller vidga dina seglingsvyer; att förbereda dig på att segla bortom horisonten, i andra farvatten utanför de Skandinaviska? Eller kanske ta Utsjöskepparen med tidvattensnavigation eller lyssna på ett föredrag om hur det är att segla bortom horisonten?
