Från skärgårds- till oceansegling
Tänndalen i svenska fjällen har blivit vårt hem denna höst och vinter i väntan på att flyga ner till Sarita och Grekland igen i vår. Vi har sett naturen gå från grönt till höstens alla färger och kunnat njuta av både vandringar och skidåkning, både längs och utför,i en vacker natur. Vi har till och med blivit med stuga i Åsvallen mellan Funäsdalen och Tänndalen.
För att kunna njuta av ensamma exotiska ankarplatser i tropikerna behöver man ibland kunna navigera bland sandrevlar, korallhuvuden och rev i områden som är dåligt utmärkta på sjökort. Då gäller det inte bara att utnyttja den kunskap som finns samlad i guideböcker och använda sig av Google Earth, utan också att behärska “eye-ball navigation”, konsten att bedöma djup och bottentyp med hjälp av färgen på vattnet. Här lite råd på vägen och sex tips om hur man får bäst förutsättningar för att lyckas.
Efter att ha tagit upp Sarita och ”stoppat om” henne ordentligt tog vi i i slutet av juli färjan från Igoumenitsa till Bari i Italien med destination Sverige. Färden gick via ett Italien med värmebölja, ett svalt och regnigt Alperna och ett grönskande Tyskland med övernattningar i tält och på hotell.
Efter att ha läst en uppsjö av seglingsböcker och artiklar samt spenderat en hel del tid till havs själv har jag försökt sammanfatta vad som verkar vara de största problemområdena ombord, där något går sönder på en seglande långfärdsbåt. Bland annat så finns både böcker och artiklar om erfarenheterna från båtarna som deltagit i ARC-seglingarna genom åren. Vilka är då de vanligaste problemen?
Ett nytt år har just öppnat dörren och det är ett naturligt tillfälle för en sammanfattning av sommarens seglingar då det var länge sen vi uppdaterade vad vi gjort med ett inlägg på hemsidan, Men nu finns förutom detta inlägg, som är en sammanfattning av våra seglingar i Joniska havet 2021, också lite ögonblicksbilder i form av notiser från strandhugg i somras
Ett inlägg om sommarens seglingar med Sarita i Grekland genom ögonblicksbilder som vi skrivit under våra upplevelser. Detta efter Grekland öppnade upp efter en lång period av lock-down under vintern och vi kunde lämna Preveza marina där vi tvingats ligga stil. Seglingen avslutades i slutet av juli när vi beslöt oss för att åka hem till Sverige.
För mig och Lucina som bor ombord på Sarita är det viktigt att inte bara spara ihop så mycket pengar som möjligt och försöka ha en inkomst under seglingen för att ha råd med långfärdssegling som livsstil under en längre tid, utan ännu viktigare är att försöka minimera utgifterna. Detta då vi vill fortsätta att leva ombord så länge vi har lusten kvar ute att brist på inkomst hindrar oss och samtidigt inte ta bort njutningen av att leva ombord på en. segelbåt. Vi gör det på många olika sätt
Många känner av sjösjuka till havs då båten är i konstant rörelse. Med hård vind bygger sjön upp snabbt med ett stampande på kryssen och ett rullande på länsen. När det är vindstilla gör den alltid närvarande dyningen att båten sakta rullar eller niger till havs. Så innan avfärd är det bra att veta om man har anlag för sjösjuka och då ha testat vilken typ av motåtgärder som fungerar bäst, för det finns en uppsjö av motmedel.
Efter att Grekland har stängt ner landet i lockdown under Covid-19 krisen har vi legat stilla i Preveza Marina från november till maj. Nu har man lättat på restriktionerna. Men vad är det som krävs för att segla här och hur har vi löst allt som måste göras. Kanske kan våra stapplande steg med grekisk byråkrati vara till nytta för andra som funderar på att komma hit för segling i sommar.
Under oceanpassager kan man segla i veckor utan att se något annat än fria horisonter vilket är en del av den speciella upplevelsen som långfärdssegling innebär. Det innebär också att segla på natten och att ha ett system för vakter med uppsikt dygnet runt och komma in i rutiner till havs, men även att styra i havsvågor och leva ombord en båt som är i ständig rörelse. Läs mer om vad ska man tänka på och hur det kan se ut ombord.
Köp E-boken Ombord del 1: Ungdomsåren om mina seglingar i Stockholm skärgård på 60 och 70-talen med gamla träbåtar jag var delägare i, inklusive en Skärgårds-55:a och en R-10:a från 1904. Utdrag från en kommentar från Peter, en läsare: “Fem stjärnor! Jag sträckläste den igår kväll/natt med många skratt o stor igenkänningsfaktor.”Magnus minnen” får mina varmaste rekommendationer”.
Vi är glada och firar! Efter tre år på land med renoveringar och tre månader i vattnet med en obrukbar motor har vi äntligen en båt som fungerar, motorn har äntligen börjat purra som den ska. Nu är det bara lockdown i Grekland (och ett ostadigt vinterväder) som hindrar oss från att åter utforska övärlden omkring oss.
Som det mesta med båtar är vilken utrustning man skall ha ombord en kompromiss. Ju fler prylar desto större bekvämlighet och säkerhet men också högre kostnader, tyngre båt och fler saker som kan gå sönder med resultatet att mer tid spenderas till reparationer och mindre till upplevelser. Listan nedan är långt ifrån komplett men ger en fingervisning om vad jag tycker är viktigt att tänka på när man utrustar båten för segling bortom horisonten.
Utmaningen med att få vår nyrenoverade motor att fungera har fortsatt sedan sjösättningen och vi har nu, efter två och en halv månad, fortfarande ingen fungerande motor. Men vi vet vad som var felet och det är åtgärdat även om det fattas delar för att vi åter skall kunna använda den. Orsaken till svårigheterna efter senaste blogginlägget blev uppenbar ganska tidigt efter vi kom tillbaka till marinan efter vårt försök att förflytta oss till Vonitsa efter sjösättningen. Problemet låg i tanken.
Den så kallade vinterserien i Auckland i den 36: e upplagan av America’s Cup har börjat. För mig har dock den 26:e september 1983 skrivit in sig som dagen då Americas Cup förändrades för alltid. Australia II med John Bertram som rorsman hade just besegrat Liberty med Dennis Connor som skeppare i den sjunde och avgörande seglingen i Americas Cup-finalen i Newport. Och jag hade privilegiet att få vara med hela sommaren ombord på Swan 57:an jag då var skeppare på.
Grekland har “lockdown” och utegångsförbud mellan 21.00 och 05.00. Sarita är därmed förbjuden att segla och utforska ankarplatser. Vi har dock bytt miljö från att legat på land i Cleopatra Marina i Aktio i över tre år ligger Sarita och guppar i vattnet i Preveza marina tvärs över sundet som leder till Amvrakikobukten. Här trivs vi också och har vi börjat hitta nya rutiner, utforska nya områden och träffa nya människor i ett Grekland som liksom resten av världen slåss mot ett virus.
Seglingsrutter och seglingsområden bestäms bland annat av hur man seglar; om man endast seglar på semestrarna, antingen i närområdet eller bit för bit, har tagit långledigt en begränsad period eller seglar på heltid. En annan viktig parameter är världsvädret där passadvindar och orkansäsonger är viktiga att förhålla sig till.
Rubriken illustrerar både Saritas färder de senaste veckorna liksom våra känslor. Det har gått lite upp och ner då allting inte flutit på smärtfritt i bokstavligt mening. Det har både varit läckage och motorproblem som gör att vi fortfarande ligger i Cleopatra Marina och har inte varit ute och seglat i Joniska havet – än.
Att ha stått tre år på land och gjort stora renoveringar där ett motorlyft och motorrenovering samt borttagande av ett läckande teak däck varit de största projekten känns det nervöst att närma sig dagen då Sarita skall återbördas till sitt rätta element.
Segling i Grekland med Sarita har skjutits på framtiden i Corona-19 tider men vi har njutit av vår tid i Sverige och har härliga upplevelse av en fjällvärld som skiftat från vinter till vår. Vi har åter uppräckt och fått bekräftat att vi kommer från ett fantastisk land med möjligheter att uppleva en natur som är unik. Allt från att skida på ett kalfjäll helt själva till att följa en forsande älv under snösmältningen.
Den ideala båten är den bästa kompromissen, det finns ingen båt som uppfyller alla kriterier samtidigt. Vad som är den bästa kompromissen kan skilja sig markant beroende på personliga preferenser hos de som skall köpa båten samt var och hur den skall användas, vilket också kan ändras under livets gång. Hur går man då till väga för att hitta den ideala kompromissen?
En bra egenskap hos långfärdsseglare är flexibilitet, planer är bra att ha men att kunna ändra dem är en förutsättning för att undvika stress och besvikelse för det blir sällan som man tänkt sig, ofta bättre om man är flexibel. Så har det blivit för oss och för de flesta i Coronavirusets tid.
Efter en period på över två år med båtrenovering på varvet så har det blivit många timmar på däck, i ruffen, i motorrummet och i kölsvinet. Men tiden har inte bara spenderats med båtjobb, vi har besökt Sverige, Azorerna, Svalbard och leveransseglat till Bahamas. Men det vi minns bäst är alla utflykter i trakten och promenader i närområdet under lågsäsongen, då inga turister är här.
Långsegling betyder olika saker för olika personer, men gemensamt är en längtan att segla bortom horisonten och skaffa nya erfarenheter och upplevelser. Vad är viktigt att tänka på inför man planerar att segla bortom horisonten, oavsett om det är semesteretapper eller som livsstil
Nu har Sarita stått på land i nästan precis två år och som inbitna seglare som bor på båten kan vi ibland undra hur vi står ut med att vara på land och leva i en kaotisk arbetsplats så lång tid när båtar sjösätts och tas upp runt omkring oss för att njuta av segelsemester. Hur blev det så här? Men när vi börjar spalta ner vad vi gjort så känns det inte lika frustrerande utan med eftertanke kan det till och med kännas helt rätt.
